Aftonbladet – 7 februari 1852, sida 1

Detta leder ovilkorligen tanken på en utveckling inom menniskoslägtet, grundad på djupare lagar, djupare naturkrafter än den empiriska verklighetens, än den som åstadkommes genom yttre förbindningsmedel, ehuru dessa göra sitt att befordra den. Sammalunda såg man ock de så kallade vilda folkstammarne på jorden öfverallt bära sig åt på liknande sätt. Indianen och negern, samojeden och karaiben ha ungefärligen samma tankar, samma . mål i lifvet, samma method med boningar, vapen, kläder, fester, prydnader. I slöjd och konst göra de: sig: så litet besvär som möjligt; det närmaste ur vexteller djurriket ger dem kläder, bostad, prydnader — de vilja äta, sofva och — roa sig, taga lifvet lätt, det är klart. Deras idealer af lifvet äro få och icke höga. De synas alltid ha varit så, utom hos enskilda individer, som stå som slägtets genier, men som hittills ej förmått inspirera slägtet.. . De gå genom dessa dunkla racer, som profeter, tydande på möjliga kommande högre förvandlingar. Dessa racer synas här som företrädesvis barnen i jordens hus. Chineserne stä bland jordens folk — precist der de stodo för flera århundraden sedan. De representera det ultra-konservativa elementet i folkförsamlingen på jorden; den yttersta högern. (Märkligt att den yttersta vepstern, Nordamerika, nu i Californien kommit en face och i beröring med denna yttersta höger och att Stilla Hafvet synes ämnadt att förena dem — så långt som sådana kontraster kunna förenas.) Deras the beredes ännu på samma sätt, deras porslin är lika fint, har samma former; deras chinesiska figurer äro lika vanskapligar dag, som för 600 år sedan. . Dock måste man erkänna, att bland dessa sednare sågos några ansigten med mera fysionomi, mera mensklig själ än vi blifvit vanda vid att sei chinesiska