Aftonbladet – 7 februari 1852, sida 1

Och folken kommo från alla jordens ändar. Det var en lust att se huru gladt och villigt de kommo, när de en-gång rätt hade fattat budskapet. Det var en lust och glädje attse dem församlade i kristallpalatset, uppvisande hvad. de hade gjort med jordens håfvor, hvar i sin stad och efter sin art; att se deras alster utbredda här. på verldsmarknaden! Att de civiliserade folken, de som stodo nära Drottning-öns magiska krets, skulle komma med sina gods och skatter, det var att vänta, det: var helt naturligt: De väntade deraf sin säkra vinst. Men att äfven de folk, som lågo långt utom den, långt så till sägandes. vid utkanterna. af jorden, att äfven de köramo med :det lilla de hade, det var öfverraskande och — förtjusandes Det visade att menniskofamiljerna på denna stora, rullande trädgård, jorden, oaktadt allt afstånd i qvarter, alla skilnader i färger och lynnen, dock begynna veta af hvarandra, erkänna hvarandra för syskon och barn af samma himmelska fader, samma jordiska moder: Ty att Eskimåerne gifvit sin tillvarelse bland jordens foik tillkänna på folkförsamlingen, blott med rtågra groft utskurpa trädstyeken. det kommer sig klarligen deraf, att de vorc ännu för mycket eskimåer — eler rättare fö litet så, i högre betydelse — och sågo ihvac som var rärt för dem, trädet och den bil dande konsten, något dyrbarare än hvad de kunnat uppvisa ur den stora skattkammare. som Gud gifvit dem: det stora hafvet med fiskarne och de stora hvalar som deruti gå Med mera förstånd hade Ashänteerne från Afrikas Guldkust sändt tåg, som de tillverka a gräs och bomull. Och de hvites dödlige fiende från Cap hade, symboliskt nog, sändt sir båge och sma pilar. Flera vilda stammar frår Asien och Afrika sände sina tyger, mysikinstrumenter, prydnader, vapen, alla förfördigade