Aftonbladet – 6 februari 1852, sida 1

STOCKHOLM, den 6 Februari. Genom den beslutade regleringen af prebendepastoraten under biskopsdömet i Calmar syntes väl frågan om sjelfva biskopsembetets tillsättande hafva blifvit bragt ett godt steg närmare sin lösning, men oaktadt mer än tvänne månader härefter förlidit, väntar Calmar stift ännu förgäfves på utnämning af sin nya öfverherde. : Att orsaken härtill skulle finnas i någon större svårighet att inom konseljen skaffa efterträdare åt statsrådet Genberg, kan man gerna antaga. Regeringen har här att välja bland hela presteståndet och lärareklassen i riket, utom alla andra som kunde komma i fråga. Också sades det, så snart fråga uppstod om statsrådet Genbergs förflyttning till biskopsstolen, att valet af hans efterträdare vår lätt gjordt, och prosten Lindgren i Tierp atisågs då allmänt härtill vara utsedd. Men då man gått ifrån denna plan, är det väl ej omöjligt att uppsöka någon annan respektabel prestman, som kunde öfverflyttas från kyrkans till statens tjenst, i ersättning för den statens embetsman som skall öfvergå till kyrkan: Skulle åter förhållandet vara, att man se dermera öfvergifvit all tanka på ett dylikt byte af embetsmän : mellan kyrkan och staten: att man ej vidare vill beröfva presteståndet någon af sina utmärktare medlemmar, för att fylla en lucka bland statens högsta embetsmän, så finnas väl ändock många andra kandidater att välja på, helst då politiska egenskaper kunna lemnas åsido, såsom erfarenheten visat att det nu för tiden. kan gå an för andra statsrådsplatser. Dröjsmålet är emellertid skadligt för regeringen. Att låta en biskopsstol en längre tid stå ledig blott för att fortfarande kunna hafva den i reserv för. att placera en afgående statsrådsledamot vid den tidpunkt, då det finnes mest lägligt att skilja honom från taburetten, påminner om ett missförhållande, som alltid väcker ovilja. ; Det är att handlägga befordringsärendena på!ett sådant sätt, att det blir uppenbart, det embetsmännen icke äro till för embetenas skull utan tvärtom dessa sednare för embetsmännens. Då man ser en af de högsta platserna inom kyrkan en längre tid hållas vakant, för att sedermera tillfalla en: konseljledamot, så snart en i politiskt hänseende lämplig tidpunkt inträffar för hans utträdande från statsrådet, finner hvar och en att tillsättningen, när den en gång eger rum, ej sker för kyrkans skull, utan för att befrämja något personligt eller politiskt arrangement. Sådant borde undvikas, och det är derföre gom vi ansett oss böra anmärka förhållandet. Men då vi nu kommit att tala om en vigtig befordran under ecklesiastik-departementet, ha vi äfven kommit att tänka på en annan ej ovigtig befordringsangelägenhet, hörande till samma departement. Allmänheten känner redan, att tillsättningen af en ledig juridisk profession i Upsala hvilar i afbidan på regeringens beslut. Akademien väntar med spänd uppmärksamhet på utgången af denna fråga. Hvarföre skyndar man då ej att afgöra den? I gårdagens Posttidning sågo vi flera andra befordringsärenden afgjorda på. ecklesiastikdepartementets, föredragning; professor Knös befordrad till primarie theologie professor vid Upsala wniversitet och domprost i Upsala, anatomieprosektorn Naumann utnämnd till anatomie professor i Lund, samt åtskilliga lediga pastorater tillsatta; men den juridiska professionen var ej med, och har troligtvis