Aftonbladet – 4 februari 1852, sida 4

Fästen uppmärksamhet bärvid! Den rike såväl som den fattige har behof utaf medmenrniskors hjelpsamhet; bäruppå tröstar och tror en hvar tänkande menniska här i lifvet; men att hjelpa, då, snart sagdt, nöden står för dörren och klappar, detta är den ädle menniskovännens pligt och dertill uppmanar religionen. Hederlige medmenniskor ! tänken uppå. ett fattigt hjonelag, deraf mannen, arbetskarl, en längre tid legat sjuk uti er obotlig sjukdom, och är nu intagen å Lazarettet; hustrun, till åren kommen, är hindrad ifrån att kunma verka som bon borde såsom qvinna, då fyra minderåriga barn, deraf det yngsta årsgammalt och sjukt, upptaga hela hennes tid; fattigdomen, den allt mera trängande nöden, vintern, brist uppå arbetsförtjenst, — dessa rysliga och fasaväckande binder motverka alla heunes redliga beräkningar, — och återstår nu för denna maka endast att anropa en medlidande religionens vän om bistånd uti denna svåra pröfning. Brödbiten känna alla förlusten utaf, men endast den fattiga mest dess sanna värde. — Ädle menniskovän! kom med hjelpen efter din råd och lägenhet, innan det ännu är för sent. Denna fattiga familj är awt anträffa,; utaf den ädla gifvaren, i huset JG 4 Återvändsgrändea vid Lilla Gråbergsgatan å Norr, andra dörren till venster inpå gården, då Eriksson efterfrågas.