Aftonbladet – 4 februari 1852, sida 2

12 man, af hvilka blott två voro jägare och två fiskare. Bränsle fattades nästan helt och hållet; jorden, som betäckte förrådshuset, blef aldrig torr, utan frös blott, och invändigt var det så kallt, att hans knä blef kyldt en natt oaktadt han hade en sängkamrat. Likväl le icke sällskapet brist på lifsmedel; under de kortaste dagarne afhöllo de sig dock af försigtighet från att äta mera än en gång, då de väl visste huru sent på våren renarne komma dragandes. Deras krafter skadades hvarken af kölden eller den knappa födan; ty vid vårens ankomst tillryggalade Dr Rae med en af sina följeslagare till fots en upptäcktsresa, mer än 1000 eng. mil lång, och var vid hemkomsten väl något affallen, men frisk och sund. Då han i Juni 1846 med sitt sällskap lemnade York-faktoriet, var han försedd med munförråd för fyra månader; då han efter en frånvaro af fjorton månader och tjugutre dadar återkom, var ännu en tredjedel af den medtagna provianten öfrig, så att sällskapet i ett för det dittills obekant land hade genom egna ansträngningar förskaffat sig lifsmedel för tolf månader. Efter kapten Pennys utgago finnas i Wellington-kanalen, utom björnar, sjöhundar och vallrossar, otaliga sjöfoglar, och finnes en polarbassin med varmare temperatur, så äro visserligen dess stränder befolkade med bisonoxar och annat vildt. Också är man i England ingalunda sinnad att upphöra med efterforskningarne. Amiralitetet är redan sysselsatt med utrustningen af en ny expedition, hvilken så snart som möjligt skall afgå till nordpolshafven. ;