Aftonbladet – 2 februari 1852, sida 2

Korrespondens-artiklar. (Från Aftonbladets korrespondent.) Paris den 24 Jan. 1852. Mitt sista bref, som afsändes just i ögonblicket efter den nya konstitutionens oftentliggörande, meddelade dess hufvudsakliga innehåll, hvarpå man dessutom var väl beredd. Det kunde vara naturligt för mig att dennä gång lemna en vidare analys af denna handling, åtföljd af mitt personliga omdöme deröfver, men ätta dar hafva sedan dess förflutit och :Sverige . och Europa hafva haft tillfälle att döma för sig sjelfva, hvilket. .de helt visst icke underlåtit, Min. analys och mitt omdöme skuile således komma för sent; Man sade till en bekant aristokrat: Ni tycker icke om demokratien. Det är förtal, svarade han, jag älskar den såsom jag älskar hafvet i grafvarne omkring en fästning. Denna politiska personlighet har skäl att vara högst belåten med konstitutionen. Det är en stark organisation af en endas makt, byggd på den allmänna valrättens mer eller mindre tillförlitliga grund. De som otro att Frankrike ej kunde frälsas och återföras till ett ordnadt samhällstillstånd utan genom denna energiska enhet, finna konstitutionen förträfflig; de deremot,som tänka att landet, för att besegra sina faror, icke behöfde bortkasta sig i en mans händer, se deri blott en onödig, förnedrande och olycksbådande återgång till ett system, som icke vidare duger för Frankrike. Dessa sednare äro, isynnerhet hvad Paris angår, långtifrån fåtaliga. Jag talar här blott om sansade öfvertygelser, alldeles bortseende från de blindt beundrande eller afgjordt fiendtliga, som tillhöra å Jena sidan det servila kryperiet, å den andra det oförsonliga hatet, å ena sidan den äregirighet som ännu har något att hoppas, å den andra den som sett sig bedragen. Det finns jett stort antal af båda klasserna. En ny regering, en så radikalt ny och som har anspråk att omskapa så många förhållanden, kän hvarken: existera eller operera, utam att hota, skada eller tillintetgöra .en mängd situationer. Också är det naturligt, att alla de, som i den fria pressen sågo sin existens och sitt inflytande, äro mer eller mindre hemliga, mer eller mindre verksamma, men alltid gifna fiender till det nya systemet och den nya könstitutionen; ty intet tvifvel är att den tystnad, som deri iakttages om pressens frihet, snart skall efterföljas af en ganska hård och inskränkande lag. Men då det å andra sidan hör till presidentens administrationssystem — och här har han den allmänna öfvertygelsen på sin sida — att förenkla förvaltningsmekanismen och reglera dess gång medelst färre men bättre betalda embetsmän, så gör eller tänker man på talrika reformer, och man finner lätt, att detta är en-rik källa till missbelåtenhet och oro. Man talar t. ex. om att. inskränka antalet af ministeren, att förena till en enda de allmänna arbetena, åkerbruket och handeln, och att återgifva religionsangeligenheterna åt justitieministern,. från hvilkea de skiljdes för Cremieuxs skull, som i egenskan afjudeicke läånständigtvis kunde vaka öfver den kristna Ikulten. ; . ; Hvad nu den stora-massan -af befolkningen nr TA rr ar nn Enn RE