Aftonbladet – 31 januari 1852, sida 2

SKA OCh UTallavisKka alldlultl, HOI HMMVIIL BOUGHT vistas, ästadkomma en insamling ät de nödlidande. Ett eller ett par sällskapsspektakler, omvexlande medl. musikaliska föredrag, skulle säkert locka tillsamman 1 skärfvar ur mången ficka, som annars blir siuten —L; mindre af brist på gifmildbet än af en viss förlägen-l1 het att komma med så litet. Utvägen är förut medl; stor framgång försökt och torde ej heller nu misslyc-l:; kas. Detta sätt att hjelpa är också det mest grann-l, laga, som gerna kan anlitas; vi väga derföre hoppasl att våra ord mätte bebjertas af dem, som vanligen, stå i spetsen för dylika arrangementer., j l q j 4 s — Ur Tidning för Fahlu län och stad reproducera vi följande reflexioner: Stockholmstidningarne meddela, att inom hufvudstaden under sistlidne är blifvit födde 2749 barn, men deremot 3323 personer aflidit, hvadan, om icke hufvudstaden äfven nu vunnit på den ständiga inflyttningen frän landsorterna, invånarnes antal skulle un-) der äret minskats med 574. Den största dödligheten hade egt rum, icke i stadens trängare och osundare trakter, utan just inom Catharina och Ladugårdslands församlingar, hvilka hafva ett utmärkt friskt läge, men äro till större delen bebodde af fattigt och oordentligt folk. Denna omständighet, jemte det likaledes anmärkta förhällandet, att bland de födda 2749 barnen ieke mindre än 1035 tillkommit utom äktenskap (oberäknade de talrika oäkta foster, som ärligen, utan att brotten blifva upptäckte, på ett eller annat sätt förgöras), lemnar ät läsaren ett rikt ämne till sorgliga betraktelser öfver det myckna, säväl materiella som moraliska elände, hvilket döljer sig under Stockholms leende och förfinade yta: Tyvärr stadnar det icke heller der, utan sprider sig, genom den vexelverkan som räder mellan hufvudstaden, landets hjerta, och alla delar afrikskroppen, smäningom mer och mindre till. de ringare städerna och-den-ännulproportionsvis oförderfvade landsbygden. Ett ursinnigt jägtande efter nöjen, lättsinnighet och. samvetslöshet i valet deraf och af medel till detta begärs! tillfredsställande, en värdslösad och ytlig barnauppfostran, och, säsom källan till alltsammans, bristande religiositet — seder de hufvuddrag, som för det närvarande vanställa vär ädla nation, och hvilka det äligger hvarje fosterlandsvän (förnämligast inom de bättre lottade samhällsklasserna, emedan just de mest vällat det ondas spridande) att i sin män bekämpa I sträfvandet för denna stora, oundgängliga reform böra alla politiska partier, alla embetsmyndigheter och enskilda personer, inom och utom familjen, kunna förena sig. Att påpeka dem, anse vi ockj! vara ett bland de heligaste äligganden för tidnings-! pressen.n : — Man läser i Götheborgs Handelstidning: Härvarande landshöfdinge-embete lärer ännu sakna rapport om att sillen visat sig på Bohuslänska kusten, och af fiskare, som i dessa dagar hitkommit, har man : icke kunnat vinna annan upplysning, än att de sistl.: fredags e. m. i skymningen varseblifvit sillstimmar på Marstrandsfjorden, ehuru de icke kunnat se om dessa utgjorts af storeller smäsill. — Uti kombineradt svenskt-norskt statsråd den 17 f. m. förordnades hr Selim Erenhoft till de förenade rikenas vicekonsul i Tanger; och konsuln i Triest, Konow, meddelades diplom som generalkonsul derstädes. Under samma dag beslöts, att konsulatet i Archangel skall kungöras ledigt, med ett årligt gage af 1000 BR. H. B. : — Inom härvarande fabriksförening cirkulerar en lista, för ätt tillvägabringa en hedersskänk till hr Bergström, som omhänderhaft ledningen af sista expeditionen med svenska alster till exposition i London. En i Svenska Tidningen d. 14 Jan. meddelad uppsats om banker, undertecknad af M. D. Th. Algren, har föranledt följande till oss insända, till uppsatsens författare ställda skrifvelse. Herr M. D. Th. Algren. , Stockholm. Mycket ärade af den 11 dennes haft nöjet emottaga och derur nogsamt bemärkt -huruledes H.H., efter att hafva dertill blifvit tidt och ofta uppmanad ändtligen behagat besluta sig till att utkasta en invändning mot vära Bankinrättningar i Sverige, Har en väntande allmänhet fått gifva sig tälamod i tio år, under hvilken tid H.H. varit upptagen af ideen att på egen hand grunda en bankinrättning, i kan man om denna afvaktan gerna säga att den väntar aldrig för länge som väntar på nägot godt., Men att den utkastade invändningen skulle vara ett dråpslag ät alla våra arma bankinrättningar, frän och med Svea R. Ständers Bank till. och med Sparbanken i Grenna, det kunde i sanning ingen ana. Utan att vilja bestrida H.H:s kompetens att afkunna en sådan kassationsförklaring, kan jag icke annat än beklaga det H.H. som funnit att man hejdlöst rusar ästad i en rigtning, alldeles motsatt den, som nationen vill och behöfver, icke kan finna tid att närmare angifva dem rätta rigtningen. Väl har H,.H. behagat antyda att felet skulle ligga deruti att de börjat urpifrån och gått nedåt, i stället för att verka nedifrån uppåt,, Af detta orakelspråk skulle någon, som icke varit fulla tio är upptagen af bankideer, kunna taga sig anledning tro det vara H:H:s mening : att, om -man helt ; enkelt vände upp och ned på alla våra bankinrättningar,allting. då skulle blifva väl bestäldt och H.H. till nöjes, Men för denhändelsen, att H.F. icke skulle utföra sitt-hot att helt och hållet taga sin hand ifrän republiken, utan ännu en gäng lyckas beröfva handlingen nägra ögonblick för att skrifva om banker, för Svenska Tidningen, så torde det tillåtas mig att, endast i förbigående, göra nägon erinringar vid hvad som mest ädragit sig allmänna uppmärksamheten uti H:H:s nog stränga förkastelsedom. Hvad först Riksbanken beträffar, så, utan att vilja bestrida det den möjligen kunde vara bättre inrättad, torde dock något afseende böra fästas vid de äligganden som tillkomma denna bank. Blott den lilla omständighet, att Riksbanken i första rummet skall upprätthälla myntvärdet, torde vid många tillfällen hindra densamma att blott afse länerörelsens bedrifvande så att den största möjliga vinst derutaf skulle uppkomma; Att den kostar staten orimliga uppoffringar, är i sanning en nyhet och lärer således bankovinsten och de ändlösa debatterna vid riksda! garna om dess användande i sjelfva verket vara in-! genting annat än påfvens skägg -och den verldskunniga tvisten derom, . Hvad machineriet beträftar så är det visserligen tungt, men det går dock långsamt och säkert, och icke torde det vara nägon skälig anledning till farhåga att detta ensamt kan förstöra banken. Det torde icke vara ur vågen att fästa H.H. uppmärksamhet på att ett icke obetydligt pris är af Rikets Ständer utfäst till den som föreslär nägon väsendtlig praktisk förenkling i detta machineri. Då nu FL.H:s sak är handlingen, icke ordet, så erbjudes ju här ett vackert fält för H,H:s verksamhet. Det vare långt ifrån mig att fråga i hvad mån: i kreditsystemets uppställning är falsk, då H.H. beledsagar denna uppgift med den anspråkslösa förklaring, att deruti nu likväl lärer vara gjord nägon ändring. Privatbankerne, som uppgifvas äga den kränkande rättigheten att upptaga tvängslän af allmänhetens, ! då deremot man trott sig yeta att allmänheten tagit lån ur bankerne och det godvilligt äga ett hufvud. fel och det är att dess vedersakare lyckats göra dessa banker förhatlige i allmänna opinionen, dertill kraftigt biträdde af den sorgligt verldskunniga svenska! afundsjukan. Om man nu kan remplacera dem med nägra andra bankinrättningar utan sedelemission, så bevisar detta ingalunda att de nuvarande gagnat inr dustrien och allmänna rörelsen, — NT I