Aftonbladet – 31 januari 1852, sida 1

då den man som var på utkik i fören ropade att han såg ett segel, Åtminstone en fjerdedels timme förgick innan det åter kunde ses, och ännu längre tid innan det genom sin betydligare storlek antydde att det styrde kurs utåt, . Vi ändrade genast vår kurs och började att ro,så att vi skulle komma gent emot fartyget, hvarmed vi efter ett par timmars; hårdt roende äfven lyckades, och anropade det innan det hade märkt vår närhet. Det var en svår brigg, som vi för dess hvita segel och gröna kapp ansågo för en utlänning, hvarföre ock en af vårt manskap anropade det på holländska. Vi npalkades. under tankar på det fartyg, som under natten hade öfvergifvit oss, och tänkte på vära utsigter att nu erhålla hjelp, men vän-: tade föga att vårt första anrop skulle blifva åtföljdt af det ifrigaste bemödande att blott komma ifrån oss. Vinden hade likväl fullkomligt lugnat sig; jag säg att vi hade försprång och jag ropade åt karlarna att ro på, så skulle vi i nödfall äntra briggen. : Detta var likväl onödigt, ty kaptenen, som för blåstens skull hela föregående natten hade hållet sig på däck, och hade sofvit i sin hytt då vi först prejade fartyget, kom nu på däck, brassade sitt storsegel och stormöärs-segel back, ropade åt oss att komma långsides och lät utkasta ett tåg för att göra fast vår båt. Ehuru vinden saktat, gick dock sjön så högt ett det var en svår sak att komma ombord på briggen. Flera tåg kastades öfver till oss, och jag grep ett af dem, men som det blott till en del var fastgjordt, föll jag öfver bord, men upptogs genast utan att det ripgaste hafva skadat mig, och vi lyckades alla att komma ombord på briggen Marsden ifrån London, destinerad till Carolina. Ingenting kun-. de öfverträffa den välvilja, med hvilken kapten Evans behandlade oss alla, gaf oss sängar och försåg oss med allt på bästa sätt som hans fartyg kunde åstadkomma. Han ämna-: de först landsätta oss på Frankrikes kust, men då vinden slog om, nödgades ban åter lögga till sjös, i hopp att träffa på något hemåt gående skepp. Men då detta ej inträffade, beslöt han att landsätta oss på Englands kust, och satte kurs på Falmouth. Vädret blef töcknigt, det började blåsa, och som han ej