Aftonbladet – 30 januari 1852, sida 1

om genast kom upp på däck och ansträngde illa sina krafter för att släcka elden. Jag hade icke legat fem minuter i min säng fört än jag hörde larmklockan och ropen Eld!, som åtföljdes af skrik från några passagerare i fruntimmershytterna, hvarpå jag susade upp: från min hytt och:såg gnistor och lågor uppstiga ur storluckan öfver machinerna och flera af passagerarne skynda upp på däck i sina nättkläder. : ! Jag gick tillbaka till min hytt och satte på mig en del af mina kläder, då den tilltagande förvirringen varnade mig att icke dröja med att åter infinna mig på däck. Den första jag såg då jag dit uppkom, var mr Barnet från Trinidad, som stod i sinnattskjorta med en lifräddningsboj omkring sig, hvilket erinrade mig att jag hade lemnat ett lifräddningsbälte i min hytt, Kvilket jag måhända kunde återfå om jag ännu hade tid. Jag kastade en blick emot lågorna, hvilka uppstego ur storoch förluckorna, i en så ljus massa, att deingåfvo: mig den förmodan, att elden måste hafva börjat i eller nära intill oljerummet, och att jag således torde hafvs tid att åter inkomma i min hytt, hvilket också lyckades ig, ehuru fönsterna smällde sönder till höger och venster af lågornas hetta Jag hittade i körjan icke genast på bältet emedan det var mörkt; men just då jag had funnit det, förkunnade ett förskräckligt bra kande i speglarna vid yttersta ändan af hytt afdelningen att elden närmade sig akterut. Då jag lemnade min hytt för att åter g lupp på däck, vågade åtskilliga af hyttpassa