Aftonbladet – 29 januari 1852, sida 3

John Russel reder sig i denna förlägenhet, eller om styrelsen kommer i det radikala parItiets händer. En korrespondens från Paris till engelska tidningen Morning Chronicle, skrifven samma dag konstitutionen offentliggjordes, skildrar det intryck denna akt gjort i de politiska kretsarne, samt framställer på ett klart och i ögonen fallande sätt den verkliga halten af de deri åt nationen medgifna rättigheter, samt visar att den obetydliga makt, som skenbart blifvit inrymd åt dekorporationer, hvilka skola bevaka folkets bästa och utgöra en motvigt mot regeringens godtycke, vid närmare påseende reducerar sig rent af till noll. Den ifrågavarande korrespondensen lyder som följer : Den nya franska konstitutionen ligger nu inför verlden, och den skall se att den utgör just jemt upp hvad man hade anledning vänta under förhandenvarande omständigheter. Franska folket hade anförtrott Louis Napoleon maktens delning, och han har för sig sjelf behållit lejonparten. Fransmännen hafva tillätit honom bestämma det mätt af frihet, som dem borde tillkomma, ogh han har bestämt det den skall meddelas i homöopatiska doser. De hatva till förmän för honom afsagt sig alla sina förvärfvade rättigheter — de sociala eröfringar, för hvilka de undergätt sextio ärs revolutioner — och gjort honom till en lika komplett och absolut herre öfver Frankrike som kejsaren någonsin var det då han stod pö högsta spetsen af sin ära och storhet. Och hvarföre har detta skett? Louis Napoleons ursäkt för statsstrecket af den 2 -Dec. var, att han önskade äterställa den allmänna rösträtten. Han har gjort det, men han har på samma gäng tillintetgjort de af fol ket valda representanternas makt. Den nya lagstiftande församlingen kommer att blifva ytterst vanmäktig. Senaten synes hafva nägon makt, men detta är ett blott och bart sken, ty presidenten har rättighet att förstärka senaten med sina egna kreatur hvarje gäng den visar ringaste tillstymmelse till oberoende. Jag har redan nämnt det konstitutionen kan anses som Louis Napoleons eget verk, och mödan har hefler icke varit särdeles stor; ty den är för det mestå bokstafligen kopierad frän konstitutionen af är VII De jurister, hvilka voro kallade att biträda, fingo icke säga ett ord i afseende på dokumentets grundprinciper; de hade endast lot att göra nägra anmärkningar rörande detaljerna. Det var på deras tillstyrkah som den ät senaten anförtrodda makt (om det nemiligen kan kallas makt) blef så vidsträckt som den blef, i synnerhet i afseende på dess rätt att motsätta sig utfärdandet af lagar, som äro stridande mot konstitutionen eller hoti den personliga friheten, likasom 1 afseende pä det ord den har med i laget beträffande domarekärens oafsättlighet ; men äfven då senatoreraas makt är som störst, är den helt och hället underkastad presidentens egen vilja, ty han allena föreslår, sanktionerar.och utfärdar lagar, senatsbeslut etc. Men äfven till det ringa medgifvandet i afseende på domrarnes oafsättlighet lemnade icke Louis Napoleon sitt bifall förr än man gjort honom klart, det hans makt öfver dem blir lika stor som om de vore afsättliga, emedan, oaktadt han ej kan afskeda dem från deras domare-emBete, han likväl kan förflytta dem. från en domstol till en annan; och om de skulle motsättå sig styrelsen, kan han sända en embetsman vid domstolarne i Paris till -departementerna, eller till och med till Algier eller kolonierna. — Här finnes endast en mening i afseende på konstitutionens förtjenster. Alla de konstitutionella och parlamentariska partiernas ledare, och äfven mänga biand dem som hade slutit sig till presidentens sak, äro slagna af häpnad, och förklara det de på intet vilkor vilja uppträda såsom kandidater till den nya församlingen. Alla betrakta konstitutionen säsom ett fullständigt tillintetgörande af representativa institutioner, och tala om hela det af Louis Napoleon etablerade systemet säsom en maskerad, och mycket illa maskerad desp-tism. I sjelfva verket kommer ingen enda af de sä kallade konstituerade korporationerna att ätnjuta ens em skugga af oberoende, och hvar och en bland dem kan när som helst af den öfver. dem alla stående verkställande makten göras fullkomligt vanmäktig. Sälunda kan senaten, dä det behagar presidenter, få sina medlemmars antal näral fördubbladt och dess inflytelserikaste medlemmar kunna lätt vinnas genom. löften om honorarier, hvilka äro ett korruptionsmedel, som presidenten behäller il sin egen hand. I senaten kommer endast att finnas tio eller tolf sjelfständiga medlemmar, och hvilka kunna anses vara det emedån de sitta der ex officio, nemligen kardinaler, marskalkar och amiraler. För närvarande finnas tre skardinaler, erkebiskopen at Lyon, biskopen af Bourges öch erkebisköpen af Toulouse; sex marskalkar, Jeröme Bonaparte, Gerard, Excelman, Reillej. Vaillant. och Harispe; samt två amiraler, Mackau. och Roussin. De öfriga kan Louis Napoleon välja efter sitt godtycke. Lagstiftande för samlingens makt är rent af ingen. Det är icke stad gadt i konstitutionen att-valen genom allmän omröstning skola vara direkta, så att Louis Napoleon gerna kan genom vallagen anordna indirekta val. Dessutom äro sessionerna i verkligheten hemliga, ty de komma att blifva tillgänglige för allmänheten endast då de sakna allt intresse; och då alltid fem ledamöter kunna förklara en session för hemlig, så kommer det aldrig att möta någon svärighet att ernå detta resultat. En annan omständighet visar huru liten verklig makt blifvit denna församling tilldelad. Församlingens president och vice presidenter utnämnas af Louis Napoleon. De blifva i sjelfva verket embetsmän, beroende af kronan — jag menar af Elysåe. De komma att besitta obegränsad makt i afseende på upprättandet och offentliggörandet af det öfver sessionerna förda protokoll, och dä de äro afsättliga efter godtycke och derjemte högt aflönade, så är det icke svärt att inse det de hvarken skola föra till protokolls eller offentliggöra nägot, som kan vara statschefen misshagligt. Det ligger likaledes i sakens natur att statsrädet kommer att blifva hängifvet presidenten. Medlemmarne erhälla visserligen en fast aflöning, men kunna godtyckligt afsättas, så att man på förhand kan ans huru pass mycken sjelfständighet de komma att visa. Man omtalar redan några af Louis Napoleons ifrigaste anhängare, Casabianca, Lefebyre-Durufle, Fortoul, 7 Bineau, Lacrosse, m, f., säsom de der fätt löfte på platser i statsrådet. Det bör observeras att 30:de och 3l:sta art. a konstitutionen lemna senaten öppet att smickra stats chefen genom att bana väg till kejsaredömets grund äggning. Senaten eger rätt att föreslå sädana förindringar i grundlagen, som den anser nödvändiga, . och den skall, utan allt tvifvel, icke länge läta ettså rigtigt privilegium ligga obegagnadt. Sakernas närvarande tillständ kommer sannolikt att ortfara till början af Maj mänad, då senaten ochlir samlingen anses komma attsammankallas. Stats-l. ädet kommer deremot att omedelbart organiseras, Ett par dagar sednare, den 17 dennes, skrifrer en korrespondent till en tysk tidning om let intryck konstitutionen gjort i ol:ka kretsar, samt om stämningen i allmänhet, följande: i. Den ovilja som författningen väckt blir allt mer ch mer märkbar. Det gifves ingen krets der den isk cke tadlas. Om man i Faubourg St. Germain är ippbragt deröfver att adelsprivilegierna icke i författningen återställas, så vredgas man i Faubourg St. intoine icke mindre öfver det svek, som läg till SA FAR EL 6 a da SR AE rs