Aftonbladet – 29 januari 1852, sida 2

slottet och palatset Sanda: och nu, ropade Görgey, eljen honved! Hans bulletin vid detta lysande tillfälle bestod såsom bekant af de tre orden: SHurrah, Buda! Görgeyn. Den 14 April utnämnde Kossuth en ny ministör och gjorde Görgey till krigsminister. Efter eröfringen af Ofen inträdde generalen i utöfningen af sina nya pligter, men då han hufvudsakligen uppehöll sig i lägret, blefvo dessa långt ifrån samvetsgrannt uppfyllda. Hans förnämsta verk var en protest emot den ryska invasionen, Men Görgeys inträde i makten hotade beståndet af Kossuths myndighet. Guvernören fruktade men vågade ej sätta en dam för generalens äregirighet. Kossuti hade passionen men ej styrkan som fordras för en revolution. De sista dagarne af Juni och början af Juli blef rivaliteten mellan Görgey och Kossuth icke blott en statshemlighet utan den allmänna hemligheten. Görgey traktade efter att få spela ee i Ungern; ej heller var den tanken värdelös för det patriotiska partiet, ty idet var nu tydligt att ej glödande vältalighet allena utan energi och militärisk talang behöfdes för att rädda landet. Under de tre sista månaderna hade intet afgörande steg blifvit taget, och fienden vann både tidoch styrka; det allmänna förtroendet till styrelsen var rubbadt. Ej heller var Kossuth längre fullkomligt populär; den radikala pressen förevitade honom hans åtgärder emot Österrike om sommaren 1848. Han nämndes icke personligen, men Szemere, hans högra hand, minister och kreatur, fick oupphörligen uppbära förebråelser för sin oduglighet och brist på energi. Den allmänt aktade presidentguvernören var sjuk, lidande, han kunde icke göras ansvarig för sin ministers åtgöranden. Han var omitven af. en kamarilla, o. s. v, Den oppositiorella pressens verk var lätt; i stället för nya artiklar aftryckte den Kossuths gamla och satte derunder mottot: Mutato nomine de te fabula narratur, (det är dig fabeln gäller under ett annat namn). Szemere drefs af för