ret rn Rear ha Janette handlingar, han skulle rösta för den dagordning, som var föreslagen af hr v. Eyner, hvilken förklarade lagligheten af de åtgärder, för hvilka pressen blifvit offer, tvifvelaktig, men med tillägg, att kammaren icke kunde utdömma frågan såsom rättsfråga eller afhjelpa olägenheterna af den ovisshet, som egde rum i afseende på lagens tolkning i konstitutionell väg, och föreslog sålunda antagande af denna dagordning. — Motsägelsen häri visar er hvad mannen och hans parti gå för. Också skyndade sig ministeren, lycklig att finna denna lena och beqväma opposition, att förena sig med centerns amendement, utan att fästa sig vid att detta amendement lemnade ovidrörd frågan om kammarens behörighet att uttala en åsigt om administrationens handlingar, en behörighet, som officiella bladet hade så energiskt bestridt. Man förstår lätt, att en ytterligare dementi af dess egna åsigter icke kunde kosta en minister: särdeles mycket, som har oktrojerat en statsförfattniug, för att få rifva sönder den bit för bit, som har önskat unionen i Erfurt och Preussens supremati, för att lemna Tyskland åt Österrike, som förenat sig med de konstitutionella för att håna och gäcka dem, så snart man trodde sig ej längre be-l höfva deras bistånd. Man måste se det förakt, hvarmed styrelrelsen behandlar lagstiftande makten. Då hrl Simson hade försvarat kammarens rätt att hysa en åsigt, yttrade Manteuffel, att han ej ville vägra kammaren att hålla sina monologer. Styrelsens kommissarie, hr Scheerer, affälling från liberalismen, (vid parlamentet i Frankfurt hade han föreslagit denna revolutionära församling att förklara sig permanent), hade yttrat uti utskottet, att om kammaren antoge vensterns förslag, skulle hon göra det på egen risk och fara. Då hr Scheerer hade hört förebråelser mot sig att hafva hotat kammaren, hade han den oförskämdheten att säga: patt varna barn, som leka med eld, är icke hotelsers. Korteligen, statskuppen af den 2 Dec. har förvridit hufvudet på de preussiska byråkraterna. De iakttaga nu icke längre någon måtta och skona knappt de liberala och halfkonstitionella former, hvilka vanligen junkerpartiet förebrår dem att hafva bragt i dagen. Innan jag nämner något om den konstitutionella vestern måste jag anmärka, att den högra centern i andra kammaren, hvars karaktersstyrka och motståndskraft jag nyss skildrat, icke bör helt och hållet förblandas med fraktionen af samma namn i första kammaren, som har till chef hr v. RethmannHollweg och till organ Preussisches Wochenblatt. Det är hr v. Radowitzs gamla bataljon, stockkonservativa i afseende å inre politiken, gående hand i hand i många vigtiga frågorl med junkerpartiet, men fiendtliga mot mini-: steren på den utländska politikens område, hvilken de önska mera nationell, mera liberal! och oberoende af de absolutistiska hofvens! inflytande. Det finnes icke venster i detta ords egentliga betydelse uti andra kammaren, sedan demokratien, då allmänna valrätten måste gifva vika för oktroyerade vallagar, vägrade att deltaga i valen. De konstitutionelle bilda en slags venstra center, som. icke har särdeles djupa rötter i allmänna opinionen. Denna förebrår de liberala, att icke hafva förstått fåfängligheten af alla unionsförhoppningar, och att hafva uppoffrat sjelfstyrelsens principer för federativstatens -bedrägliga ideal, denna tyska enhetens andra upplaga till bourgoisiens bruk. De konstitutionella sjelfva inse det ofantliga fel de begått, då de förenade sig med en styrelse, som betjenat sig af dem för att i allt lugn återgå i reaktionens strömfåra och slutligen kasta dem öfver bord. De kraftfulla personligheterna i liberalismens leder hafva icke ens det närvarande ögonblickets erfarenhet för att skilja sig ifrån dettal: parti som för stunden begär ordning till hvadl! pris som helst, äfven med risk att i morgon!1 få oordning. Straxt efter dagarne i Erfurt! hafva de småningom närmat sig den mode-l. rata demokratien, med hvilken de snart skolal) sammansmälta, utom i några underordnade punkter uti hvad som utgör de sansade och praktiska demokraternas programm. I kammaren har denna fraktion, innefattande så att säga den radikala liberalismen, ännu icke mycken styrka; den saknar talare och fruktar att framkalla en för tidig splittring i vensterns leder. Majoriteten af det liberala partiet vidblifver nemligen, med all sin kraftiga opposition i öfrigt emot styrelsen, sina konstitutionelt monarkiska ideer, hvilkas realiserande den tror vara möjligt i Tyskland -och Preussen. Sedan nära ett år har Constitutionelle Zeitung varit organ för dessa liberale; sedan 8 dagar har dock denna tidningsredaktion, uttröttad af de strider den hade att föra emot majoriteten af sitt parti, dragit sig tillbaka och Constitutionelle Zeitung tillhör åter de gamla liberala. Dessa hafva under dessa sednaste da-lJ gars debatter varit hvad de alltid varit: tillräckligt käcka i orden, men rädda att bränna sina skepp och bryta en gång för alla med de doktriner, som äro falska i sin grund och som landet ej mer vill höra talas om. Också är allmänhetens likgiltighet för kammarens öfverläggningar ytterlig. Folkets instinkt anar, att det skenkonstitutionella systemet nått sitt slut och att man måste till en början återkomma till den omaskerade absolutismen, för att sedermera vinna den sjelfstyrelse, som 1848 bort gifva oss, men som då förlorades genom oerfarenhet och öfverdrifter. Af tidningarna erfar ni resultatet af den diskussion, som tjenat mig till utgångspunkt för att teckna de politiska partierna. Amendementet af Eynern, utgånget ifrån högra centern, bar blifvit antaget med en pluralitet af 21 röster. Samma dag antog första kammaren det hannoverska septemberfördraget, under uttryck af sin önskan, att de handelspolitiska grundsatser, som hittills tjenat till grundval för Zollverein, måtte bibehållas, hvilket med andra ord vill säga, att Preussen skulle liksom tillförene lovera emellan det österrikiska skyddssystemet och de stora frihandelsprinciper, som OC OAESTIR 14 BPT DEE I EE. PNESSTE Ante BASE. 1 BANSEtE riter PU T-0P l 1 q TS