Aftonbladet – 27 januari 1852, sida 2

— Man läser i Hernögsands-posten följande raflexioner i anledning af vidtagna åtgärder föl landthushållningens upphjelpande: För dem, som önska inhemta upplysningar och räd uti fårskötseln, odlings-, ängsvattningsoch vattenledningsföretag samt linberedning, är tillfälle der. till beredt genom nedanskrifne personer, för hvilka resekostnad betalas af staten (med undantag af di reklör Jonsson, hvilken ersättes med 3 rdr banko om dagen för reseoch förrättningsdagar, och eger rät tighet till skjuts för 2 hästar): agronomerna Kempff erman och Nathorst skola ätnjuta 3 rdr banko fö hvarje förrättningsdag och intet vidare; direktör Hoff man Bangs biträde kan anlitas helt och hället kost nadsfritt; nämnde Hoffman Bang lemnar underrättelser om det fördelaktigaste sätt att drifva färskötseln; direktör Jonson, agronomerne Kempff och Åkerman uti odlings-, ängsvattningsoch vattenafledningsföretag; agronomen Nathorst om linets odling, rötning och beredning. De som önska begagna dessa herrars biträde för ofvannämnde ändamäl, böra derom göra anmälan hos Pere yng befallningshafvande innan den 24inst. Feruari. Önskligt vore, om vär allmoge mera allmänt kunde förmäs att begagna sig at dessa tillfällen till vinnande af riktigare och fördomsfriare äsigter i jordbruket och dermed förenade binäringar, af Rvilka linodlingen och färskötseln särdeles för vår ort icke äro att förakta, synnerligast när skogarne snart nog efter nuvarande hushällningssätt torde blifva så utödda, att föga af dem återstår. Allmogentror i allmänhet, att den sköter sin jord på bästa sätt, då den följer far och farfars sed; men äfven här, liksom inom hvarje gren af mensklig verksamhet, göras tusentals nya fördelaktiga rön och upptäckter, hvilka, allmänt kända, skulle ofelbart medföra mycket gagn. Jordbruket, det vigtigaste af alla näringar, har på sednare tider onekligen gjort stora framsteg ibland oss; men vi tro oss dock utan fara för öfverdtift kunna pästä, att det skulle bära dubbel afkastning, om det ändamälsenligare bedrefves. Provinsen, som nu i vanliga år bär säd till husbebof, skulle kunna frambringa icke så litet till utförsel, om allmogen ville lyssna till de förbättringar inom äkerbruket och dertill hörande grenar, som af. förständige, praktiske män blifvit gjorde, Gamla vanor lemnas sist; likgiltigheten för det nya är hvarje framstegs värsta fiende. Det är visserligen rätt att hälla fast det gamla, så länge intet bättre finnes; men det är fåkunnigt att icke vilja det bättre, då man derom blifvit upplyst; fåkunnigast af allt att icke en gäng vilja upplysas. Emellertid