Aftonbladet – 27 januari 1852, sida 1

Ur Dickens HOUSEHOLD WORDS. Er syster,, sade hon, var i närheten; hon hörde mina ord till doktorn. Hon sofver nu, och er mor vakar öfver henne. Vill ni se er mor?n Nej, svarade han, sjag vill helst se dig. Min mor sade mig att du vet alltv. Han slog ned sina ögon af förlägenhet. Men den oskuldsfulla flickan sänkte eller betäckte ej sina ögon. Hon sade: Ja, jag vet allt — allt utom hennes lidanden. Tänk hvilka de måste hafva varit ! Han svarade med låg och sträng ton: Hon förtjenade dem alla, från det minsta till det största. Kanske hon gjorde det i Guds ögon. Han är domare: vi äro det icke. Ack! sade hon, i ett häftigt utbrott, Will Leigh! Jag har tänkt så godt om er, låt mig icke tro illa och hårdt om er... Godhet är ej godhet, om den ej tillika är förenad med barmhertighet och ömhet. Er mor, hvars hjerta varit nära förkrossadt af sorg, hon är nu full af glädje öfver sitt barn — tänk på henne. Jag vill tänka på henne,, sade han, jag kommer ihåg det löfte, jag gaf henne i förliden natt. Du bör ge mig tid. Jag skali sinom tid göra rätt. Jag har aldrigi ro tänkt öfver det. . Men, frukta ej, jag skallnog göra hvad som är rätt och tjenligt. Du har talat rent, ut med mig, och misstänkt mig, Susanna; jag älskar dig så mycket, att dina ord ha skurit mig i hjertat. Om jag drog mig tillbaka ett litet. grand från attgifva ett hastigt löfte, så var det just för att jag älskade dig. a fa Åftlankhl ma 17 2N