Aftonbladet – 27 januari 1852, sida 1

ned under sängtäcket och låg liksom död — så. orörlig. i : Anna Leigh föll ned: på knä bredvid sängen och talade :i den mildaste ton: vÄlskade Lisa, tala icke så. Jag är din moder, du käraste; frukta ej för mig. Jag bar aldrig upphört att älska dig, min Lisa. Jag har alltid tänkt på dig. . Din far förlät dig, innan han dog. (Här märktes en liten rörelse, men: intet ljud hördes.) Lisa, min flicka, jag vill göra allt för dig; jag vill lefva för dig, blott du ej vill vara rädd för mig. Hvad än ;du är eller har varit, det vilja vi aldrig tala om; Vi vilja lemna de onda fiderna. bakom oss och återvända till Upelose. Jag har. endast, lemnat det för att uppsöka dig, min, flicka; och Gud har fört mig till dig. Välsignadt vare Hans namn! Och Gud är mer än god, Lisa, Du harväl icke glömt din. Bibel, derom är jag säker, ty du var alltid snäll att läsa. Jag är icke skicklig i att läsa, men jag har lärt mig flera kapitel utantill för att trösta mig med, och mången dag har jag flera gånger upprepat dem för mig sjelf. Lisa, min flicka, göm icke ditt hufvud så; det är din mor som talar till dig. Ditt lilla barn fäste sig vid mig redan i går; och om det har gått bort för att vara en engel, så skall det bedja för dig hos Gud, Nej, du skall icke sörja öfver det; du skall få det igen i himlen; jag vet att du skall bemöda dig om att komma dit, för din lilla Nannys skull — och hör! Jag vill berätta dig hvad Gud lof. vat dem, som äro ångerfulla — blott du ej vill vara rädd för mig. Anna Leigh hopknäppte sina händer och försökte att tala så tydligt som möjligt, under det hon upprepade hvarje ömt och barmhertighetsfullt ställe ur Bibeln, som hon ihäågkom.. Hon kunde af sin dotters andedrägt förstå, att hon lyssnade; men hon var så matt