Aftonbladet – 26 januari 1852, sida 2

hon föll utför trappan och andades aldrig) mer igen. O, detta är min sorg! Men jag har mer att berätta. Hennes mor är kommen — hon är i vårt hus! Kom och se om det är er Lisa.n Anna Leigh var ur stånd att tala; darrande klädde hon på sig och ilade med Susanna till Crown-street. IV. Då de inträdde i huset vid Crown-street, märkte de att dörren icke rörde sig ledigt på sina hakar, och liksom af instinkt såg Susanna bakom den för att undersöka orsaken härtill. Hon upptäckte och igenkände genast på utseendet ett litet paket, sOM var inviradt i ett stycke af ett tidningsblad, och synbarligen innehöll penningar, Hon lutade sig ned och tog upp det. Se., sade hon, sorgfullt, detta har moåren i natt bragt hit till sitt barn. Men Anna Leigh svarade ejSå nära att förvissa sig om det var hennes dotter eller ej, kunde hon icke låta uppehålla sig, utan skyndade framåt med vacklande steg och klappande hjerta. Hon steg in i rummet, dystert och tyst. Hon gaf ingen akt på det lilla liket, vid hvilket Susanna stannade, utan gick rakt, fram till sängen och, i det hon drog bort förhänget, såg Lisa, — men ej den fordna Lisa, strålande af helsa, glad och modig. Denna Lisa var åldrad i förtid; hennes skönhet var försvunnen; djupa fåror af sorg. och ack! af nöd (eller inbillade sig modren så) voro preglade på hennes kinder, dessa kinder så runda, så glatta, så vackra, då hon sist fröjdade sin mors ögon. Äfven i sömnen bar Ibehnes ansigte stämpeln af olycka och förtviflan, hvilket var dess herrskande uttryck om dagen; till och med i sömnen hade hon förgällt att le. Men alla dessa spår af den synd