der artikeln Utrikes.) Teater. På Kongl. teatern gafs i går för andra gar gen nSkymf och upprättelses, historiskt skådespel:i 2 akter, af C. Hauch, samtMin hustrus andra manp, komedi i 2 akter, af Målesville och Xavier. Det förstnämnda af dessa skådespel eger ett synnerligt intresse i blott sitt ämne, hvilket, såsom bekant, är en episod utur vår störste konungs, Gustaf II Adolfs, lefnad. Detta intresse ökas derigenom att ämnet blifvit behandladt. af en aktad författare uti vårt brödraland Danmark. Det mäste glädja oss, att se våra fosterländska ämnen upptagas på den danska scenen; kunde vi i vår ordoing någongång behandla ett och annat danskt ämne, så vore äfven härutinnan ett steg taget till dea förbrödring emellan de skandinaviska länderna, som utgör det sköna framtidsmål, hvarpå Nordens sjelfständighet och andliga utveckling i så hög grad beror. Af den kända historiska berättelsen om huru Gustaf Adolf offentligt gaf en af sina befälbafvare, den skottska öfversten Seaton, en örfl och, då Seaton ögonblickligen jagade bort, red efter honom ända inom danska gränsen, samt der erbjöd honom i ärlig tvekamp upprättelse för den tillfogade förolämpningen, har auch förut skrifvit en episk dikt, full af poeisk skönhet, Sedermera har han behandlat sar.ma ämne dramatiskt i det skådespel: AEren tabt og vunden, hvaraf det ofvannämnde: skådespelet är en öfversättning. Amaet är dock allt för fattigt, att utgöra ett fullt lämpligt. dramatiskt motiv, och författaren har derföre varit nödsakad att göra åtskilliga tillsatser af nya karakterer, samt något omstufva sjelfva handlingen. Så t. ex, låter han Seaton vara förlofvad med en miss Julia Hamilton, hvarigenom de för en dramat nödvändiga elementerna, en qvinnofigur och kärlek, kommit in med. För att gifva denna enda qvinookarakter en mera verksam deli handlingen, låter förf. henne vara den som först väcker konung Gustafs tanke på att erbjuda Seaton duellen; Förf. motiverar denna afvikelse från historien dermed, att han anser impulsen hos konungen till denna handling, hvilken han och för sig ogillar, böra komma utifrån. Att då låta den komma ifrån Seatons trolofvade inser sig förf. så mycket mera kunna våga, som det är ett psychologiskt factum, att den örsta tanke, som ligger till grund för djerfva bandlingar, ofta springer ut ifrån en qvinnas hufvud, i synnerhet då hön befinner sig iden ställning, att hon skall kämpa för den hon nögst älskars. Öfversättaren synes dock ej. hafva godkänt lessa motiver, förmodligen derföre, att han ansett det upphöjda och: berömda ikonungens Handling skola nedsättas, om ej impulsen till lensamma utgår ifrånkonungens eget bjerta; måhända har han äfven ansett, att det dramatiska arrangementet ej berättigar ett sådant frånträdande af historien. Öfvers. har således härutinnan afvikit ifrån originalet och följt historien, enligt hvilken tanken på duellen apprinner hos Gustaf Adolf sjelf. Öfversättaingen skiljer sig äfven temligen mycket ifrån originalet deruti, att andra och tredje akterna blifvit sammandragne till en, hvilket låtit sig göra blott med några sceners uteslutande, utan Tall: rubbning i sammanhanget. Härigenom har handlingen, som i originalet är betydligt Juttänjd, vunnit mycket i rask utveckling. AT-Iven dialogen har blifvit i allmänhet förkortad, Toaktadt ett och annat tillägg af något starkare färg blifvit gjordt här och der. Så vidt vi kunna bedöma saken, har skådespelet ej lidit -l på dessa förändringar. Utförandet var i allmänhet godt.-Hr Dailtlqvist var ypperligt maskerad och återgaf i all; mänhet en rätt vacker bild af den nordiske ; -guldkonungen. Det saknades dock i hr D:s iIspel den första aftonen den mildhet i väsen och uppsyn, som med all ädel höghet måste, ;lefter vår tanka, hafva funnits hos konung Gustaf. Fru Bergmansson, såsom Julie Hamilton, förenade med sitt vackra yttre en ädel hållning och en känsla i sitt spel, hvarmed hon fullt ; luppbar sin vackra roll. Emot deklamationen -Iskulle vi kanske velat anmärka ett och annat, i fall man här kunde ingå i detaljer. Hr HeIdin såsom Seaton uppbar äfven sin roll rätt -I bra, ehuru han måste söka fatta djupare och Jåtergifva mera inifrån sådane allvarliga Töller alsom denna; allvaret får ej vara blott antaget, j liggande på ytan, utan måste äga en djupare källa. I dialogen med Julie i andra akten, då al Seaton. bildlikt för sin älskade -berättar sm t olycka, uti fabeln om lejonet och om hunden, tl som länge lefvat i dess bur, såsom en näsvis