Aftonbladet – 24 januari 1852, sida 3

UTRIKES KORRESPONDENS. (Från Aftonbladets korrespondent.) Paris den 15 Januari. Jag ville börja mitt bref med några betraktelser öfver konstitutionen, som i dag här visar sig i Monitören, men solen står redan högt på himmelen och Monitöten har ännu icke visat sig på horisonten, åtminstone ej på läsekabinetterna i mitt qvarter. Innan postens afgång skulle jag troligen hafva sett den, och jag skall få sluta med det som jag skulle ha velat säga i början. Låt oss derföre språka så länge; tillåt mig då att en gång för alla inför Aftonbladets läsare karakterisera den anda, hvari jag begagnar tillåtelsen att kommunicera mig med dem. Akten af den 2 December uppkastar, jag vill icke säga sedd ur allmän synpunkt, men åtminstone ur fransysk, så djupa och betydande frågor, att det för att säga min enskilda mening, skulle erfordras icke blott mycket utrymme, utan äfven en helt annan situation än den, Hvari Frankrike för närvarande befinner sig. Om jag anfölle denna handling, skull mina åsigter väl hafva lång trygghet att fritt få färdas mellan Paris och Stockholm? Om jag försvarade den skulle jag, utom det ati jag såsom det synes sårade den allmänna stämningen i Sverige, misstänkas för servilism, — då jag icke har äran att vara känd i Sverige, — eller i det minsta för detta slags försigtighet, som står på gränsen af fruktan, Jådan är ju absolutismens lott; icke en gång öfvertygelsen kan försvara den med framgång. Jag inskränker mig således i allmänhet til) en berättares roll: — jag bedömer icke, jag relaterar; jag har således inga andra att frukt in dem, som icke vilja veta sanningen. Den ir för öfrigt underbar nog, för att kunna väcks litet. intresse. Sedan mitt sista bref har politiken af der 2 December utvecklat sig en smula; mynte ir slaget med presidentens bild, frihetsträden Igrundligt och vederbörligt förvandlade i bränsle, frihet, jemlikhet och broderskap bortskra: pade från våra murar, deportations-, förvisningsoch aflägsnings-dekreterna utfärdade, nationalgardet upplöst, dess reorganisation be: slutad på det sätt, att det blir endast par Tuelt bibehållet och bildadt, med förbiseende Jaf den elektiva principen: — sådana äro, så som ni vet, de handlingar, hvari denna poli: tik uppenbarat sig, Dessa handlingar hafva väckt talrika och -lolikartade rörelser. Jag skallförsöka att skil I dra dem. Nåväl, för det första var det en allmän berrskande öfvertygelse, att presidenten skull li någon grad krusa för de mer eller mindr demokratiska ideer, som äro populära och hafva insteg hos bourgeoisien, att han skull uppenbara sin oerhörda makt kraftigt i sake: — fortiter in re, men lent i sättet — dulciter i modo, att han, denne nye Augustus, skull följa exemplet af den romerske Augustus, a hvilken alla butikernas och kontorens historic anse honom såsom en ny, sannfärdig uppen barelse. Borgaren i Paris, som icke glömt den be tydande roll han spelade före 1848 ärs hän delser — arbetaren i Paris, som icke helle förgätit den icke mindre betydande roll, sor ban har spelat efter denna tid, — båda lefd instinktlikt i denna öfvertygelse, att presiden ten skulle skona deras öppna eller hemlig Il jböjelser, deras öppet uttalade eller i tysthe flnärda önskningar och öfvertygelser, med e nn e