Aftonbladet – 23 januari 1852, sida 2

hade velat köra bort henne genast (han är nu hädangångön still ettöarnat land; jag höppas att-haneder skall finha mera bärmhertighet än han visade vår Lisa, — ja, det gör jag). Ocknär mätmodten frågäde henne ofi hon skulle-skrifva till 0ss,; så hade — påstod hon —; Lisa skakat. på hufvudet; ock här hon ånyo tilltalade henne, fölbeden stackars flickan på Knärochebadshennierattricke skrifva till oss, ty ,detsskulle krössa? mitt hjefti (som: det också har gjort; Willy detvet Guds, syftade den arma :modreny nästan dväfd af bemödandebatt dämpa: sin öfverväldigäfide sorg), och Hennes får: skulle förbanna henne; 0 Gud, hade hon utropat, lär mig att vara tåligl — Modren kunde icke tala på några minnter. — Flickan, återtog: hon; hade hötat att dränka sig-i kanalen; om matmodren skfef hem — och så s..n . mar SD RE ,Nåväl; jag kom mitt barn på spåren: Matmodren -trodde att hon gått till fattighuset för att-finna skydd och vård; och dit gick jag — och: der hade: hon Öockså säkert varit, — de hade visat bort henne så snart hon återfåti krafter ochsagt henne, att Hon var Ung och kunde arbeta; men hvad för arbete stod väl henhestill buds; min gossey— och barnet sen att underhålla, Kr elit Willrlyssnade till modrens tal med lifligt deltagandej hvilket likväl var blandadt med den fordna bittra blygself. Men hefines öppenbjertighet framkallade äfven hans, och eftersen stund sade han: vs Ce sModet; jag tror det är bäst att jag återvänder: hem. Tom kan stanna hos dig, Jag vet, att äfven jag borde blifva dvar — men jag kar ej qvarblifva med lugn så nära — henne — utan attse henne — Susanna Palmer menar jag. s q Har den gamle mr Palmer, som du talade !om;ren dotter?p frågade miodren, yin nere