till fullt medvetande af sin belägenhet och såg si tvungen att i denna förfärande skepnad återvända ti sin hustru och sina barn. Emedlertid blef L., innan han lemnade gästgifvaregärden, besigtigad af tillkallag kronobetjent samt tvenne nämndemän, så att man har grundad anledning att förmoda, det S. och hans sällskap, som sednare på aftonen begäfvo sig till H:, der de slutade sina bedrifter för dagen med att inslå åtskilliga fönsterrutor, skola för sin vildhet befordras till laglig näpst. (Insändt och ak Undertecknad ledamot af Upsala läns landthusbällnings sällskap, som fått vidkännas och förutser ytterligare förluster af Mälarens vattenhöjd, anhäller om rum i Aftonbladet för nedanstäende: Innan Birger Jarl anlade Stockholm, utgjorde Mälaren en vik af Saltsjön och hade sitt hufvudsakliga aflopp genom Söderström eller Agnefit, som det dem tiden kallades. Man vet att Esterne, då de 1187 brände Sigtuna, gingo med sin flotta fram och äter genom samma sund. Dä, för nägra är sedan, fråga var om gamla slussens ombyggnad, föreslog en sakkunnig man, att äter-försätta Mälaren till en Saltsjövik; men detta välgörande förslag vann ej gehör. Besinnar man hvilka vattenmassor ingå uti Mälaren: från Hjelmaren, frän vestra Bergslagen genom Arboga. ä, frän vestra Dalarne genom Smedjebacken till Strömsholm, från Sala silfververk genom Sagän och frän Dannamora genonr Upsala, utom alla mindre vattendrag; så är att befara, vid en ymnigare snövinter än på mänga är varit här delsen, ej allenast att Mälarens bördiga stränder, utan ock en del af Stockholms stad skall blifva fördränkt af vatten. — Hvem är orsak till det närvarande och möjligen blifvande onda? Enköping, Hornnrö, den 20 Januari 1852. FF. G. Palmqvist. sm WEE VESA