Aftonbladet – 21 januari 1852, sida 1

if, af sina fester, domstolar, sysslor, hus, rädgårdar, hela dagliga lif, i ypperligt gjorda. små figurer och plastiska bilder; så hade Tunis gjort, och flera österländska stater. Men de skandinaviska folken skickade blott varor, persedlar och prydnader; Danmark några ädla plastiska konstverk, men icke dess lefvande gestalter från Amager och Hedebo!. Sverge skickade sin porfyr, sin spinnrock med dess lintott, men icke sitt dalfolk, sina blekingsbor, sina skåningar och sina lappar, med deras renhjordar; Norge skickade sina. jernknutar, sin silfvermalm från Kongsberg, men inga bilder af sin stora natur, ej Tellemarkens Fjeldstuga med Tellemarkens folk — skada, evigt skada! Emellertid voro flera af de Vesterländska folken lika bristfälliga i denna del, som de skändinaviska. Och likväl visade den oupphörliga och starka skockningen af folk omkring bilderna ur det tefvande folklifvet, att detta mer än något annat tilldrog sig folkets intresse. Ett ting var i det svenska rummet som blef öfversedt af allmänheten, som blef bemärkt blott at några få förståsigpåare, ett skenbart ringa ting, och likväl är det sannolikt, ja torde få anses som fullt visst att ingenting på denna verldsexposition, ingenting bland. alla nationers varor, inventioner, kostbarheter, utställda der, kommer att göra en så stor epok i verldens affärer, kommer att ge en sådan alldeles ny fart åt handel och sjöfart, och -—— all verldens fart, som det ringa ting, uttänkt a! ett svenskt hufvud, utfördt af-en svensk man. Detta ting var en machin kallad Caloric En: gine, (värme-machin); dess bestämmelse: at