Aftonbladet – 21 januari 1852, sida 1

IT TEATER TE NE ENTSTTE RASTAN STOCKHOLM, den 21 Januari. Med undantag af uniforms-reformerna har väl reformernas sak i alla andra riktningar hittills mera :uteslutande varit de; liberalas. I-detta förhållande börjar någon ändring inträda. : : En stor del af de konservativa säga sig ej längre vara -stillaståendets män. Äfven de skola arbeta för reformer, och tro. sig -härigenom :vinna insteg hos opinionen. Men om man: närmare : undersöker . de : reformer som på sednare tider vunnit de konservativas -samtycke: eller bifall i andra Europas stater, skall:man; finna att dessa reformer, i stället att främja folkets, frihetens och civilisationens sak, samt och synnerligen: utföras i den riktning, att de lägga nya bojor på nationerna. Gamla författningar upphäfvas eller förändras, men det sker endast för att: skaffa nya krafter, en större verkningskrets och eniallo obegränsad makt åt absoiutismen. . Man arbetar öfverallt på fullbordandet af nya centralisationssystemer, som gifva regeringarne det mest obegränsade : välde. Då föråldrade institutioner ej: mera kunna bibehållas i oförändradt: skick; skaffar man sig nya stödjepelare i byråkratien, hierarkien och de stora armåerna. Månne icke de reformer, som en del af våra konservativa vilja omfatta, skola gå i samma riktning? Månne de icke åsyfta, i fall det är verkligt allvar med deras utförande, att ännu mera göra folkets rättigheter. beroende af regeringsmakten? I fall detta icke vore meningen, skulle de konservativa hafva helt och hållet fallit ur sin roll; det finnes icke ringaste anledning att misstänka något dylikt. ; De vfriska viljornas bland de konservativa äro derföre, oaktadt deras tal om reformer och så kallade koncessioner åt reformandan, mera vådliga för friheten än stillaståendets gamle försvarare... De förra vilja slå friheten irnya och starkare figttran, då dRaflaen? lefva lycklige i den föreställningen, att det. gamla systemet ännu eger full kraft och bör bibehållas. ; Stillaståendets män, de stationäre, vilja försvara samhällsrättigheter, hvaraf de länge varit i åtnjutande, och de begå i allmänhet endast det hufvudsakliga felet, att anse sina politiska rättigheter lika heliga, som de af allmänna Jagen skyddade egendomsförhållanderna. Till sitt försvar åberopa de en privaträtt, der endast den politiska eller offentliga eger tillämpning. De friska viljorna åter, som frukta att det gamla systemet ej längre kan uppehållas af sina nuvarande elementer, så vida dessa icke något omskapas, ha för afsigt att försöka införandet af nya samhällsinrättningar, som bättre än de nuvarande skola förmå att stödja nämnde system. De friska viljorna, ämna att här, såsom i andra länder, uppföra nya fästningsverk emot nationen, dess rättigheter, dess frihet; och för att få nationen att sjelf betala de dryga kostnaderna för dessa befästningsarbeten och för underhållet af de stora besättningar som deri skola inläggas, vill man smeka den allmänna böjelsen för reformer med högtidliga förklaringar, att de gamla konservativa byggnaderna skola småningom undanjemkas, för att lemna plats för nya och ändamålsenligare. Å Om de konservativas reformer åsyftade at! afskaffa. eller åtminstone minska centralisationssystemet, som mera än något-annat hotar att tillintetgöra folkets frihet och göra nationen till ett lätt vunnet offer åt absolutismen; — om reformerna i stället sökte att utbilda kommunalanda och folkets sjelfstyrelse i de riktningar, der sådant är önskvärdt fö: tillvexten af nationens sociala, politiska och moraliska krafter; då kunna reformerna, ehurt föreslagna eller förordade af konservativa fosterlandsvänner, anses för koncessioner ät der nyare tidens fordringar. Likaledes kunde man berömma nämnde re former, om de åsyftade att minska. folket: sr KAST SA KANADA NS