Aftonbladet – 20 januari 1852, sida 2

Istodo inga oroligheter, ingen anarki och ingen Ireaktion. Sedan 1830 hade man allmänt fördrat en Tomfattande reform i nationalrepresentationen. Sedan 1840; då förhoppningarne i detta hänseende kännt sig svikna, hade denna fordran: blifvit allt mera liflig och allmän. Fvad man Ji början ansett omöjligt, förverkligades genora förhållandenas makt och en mera omfattande drevision af författningen utfördes, än man kunnat hoppas. Fullständig associationsrätt, tryckI frihet, petitionsrätt och kyrklig frihet infördes; direkta val anordnades för andra kammaären;. första kammarens ledamöter skola hädanefter lutses af provinsrepresentationerna, och : dess förhandlingar hädanefter blifva offentliga; unI dervisningsfriheten försäkrades och alla lemningar af länsherrliga rättigheter afskaffades. Det är så långt ifrån att regering och rtepresentation på ringaste sätt förtrutit dessa stora förändringar, att de båda tvertom med stor ifver sökt att bygga på denna grund och: genomföra en mängd organiska lagar, som måste blifva nödvändiga forseuvineer af den. reviderade grundlagen och en mängd speciella reformer. Så hafva på den sednaste tiden em valreform och en förändrad anordning af provinsstyrelsen blifvit genomförda, äfvensom reformer i postoch kommunikationsväsendet, i handelslagstiftningen o. s. v. :I Generalstaterna har under det förflutna året det moderat-hberala partiet, som utgör ministerens stöd, bildat majoriteten och fullkomligt neutraliserat alla bemödanden af de gammalkonservativa och de radikala, äfven då dessa sistnämnda fraktioner, såsom man öfverallt ej sällan ser exempel, förenat sina krafter till förhindrandet af det faktiska framåtskridandet. Äfven Belgien har, under det grannstaterna upprördes. och skakades i sina nedersta grundvalar, företett ett skådespel af fortskridande utveckling på laglighetens, välståndets och: frihetens bana, hvilket måste vara en förargelse för alla förfäktare af den monarkiska rätten med Guds nåde. Den, som med fördomsfritt öga betraktar Belgiens historia under den sednaste perioden, kan deraf inhemta tvenne lärdomar. Belgiens exempel visar nemligen, att en konstitutionell monarki är möjlig, utan allt stöd af en från feodalismen härstammande aristokrati; men det: bevisar också, att den endast är möjlig der före att det belgiska konungadömet förstår och genomför den uppgift, som dess egetintresse, som är så nära förbundet med folkets, anvisar detsamma. Det ligger, såsom Belgiens konung sjelf för icke längesedan antydt, ett kraftigt och talande bevis för det. goda och riktiga i de belgiska institutionerna, att de första, starkaste vågorna af den revolutionära strömmen mot dem fullkomligt bröto sig och krossades, voro tillräckliga att vända upp oeh ned på gamla mäktiga stater och på de stolta. bålverken af en lika invecklad som inbilsk statskonst och en mystisk diplomati. Till följe af landets egendomliga nationella och religiösa förhållanden . kunna åtskilliga: partistridigheter — mellan Flamländare ock Walloner samt mellan det klerikala och antiklerikala: partiet, icke undvikas. Dessa hafva äfven under det förflutna året gifvit sig luft; mende röra sig hufvudsakligen omkring undervisningsfrågan, och innebära inga faror för landets politiska författning. Militärdespotismens etablerande i Frankrike synes. komma att utöfva lika ringa inflytande på Belgien, som Februarirevolutionen; den Belgiska regeringen aflägsnar med skicklighet hvarje anledning till ett krigiskt anfall från den franske usurpatorn. Hvad som än må hända, skall Belgien utan tvifvel fortfarande visa Europa, att det starkaste skyddsvärn för samhället och det säkraste fotfäste för en regering icke ligger i ett godtyckligt polisoch militärvälde, utan i en författning, sem beskyddar allas frihet och välstånd, och till. hvars försvar i farans stund. derföre också hela nationen beslutsamt står upp såsom en. man. Det är en hugnande företeelse att dessa: båda länder, på hvilka den konstitutionella frihetens vänner med glädje fästa sina. blic, kar, närma sig hvarandra i vänskap och förtroende. Å ömse sidor har man fördel af. ett dylikt närmande. Båda nationerna lida af det svalg, som de politiska händelserna på sätt och vis hade befästat mellan dem. ; Om också några materiella intressen skulle tala för ett Belviens närmare -anslutande till Frankrike, så äro dock de sednare årens erfarenheter föga egnade att väcka eller underhålla några dylika sympathier. — Det stora mäktiga flamländska fölkelementet i lander vaknar också med hvarje dag alltmera til medvetande af sin kraft och betydelse ock sträfvar till nationell och litterär samverkan med sina holländska anförvandter. RE Nederländska språkköngresser och litterära sällskaper hafva i denna riktning varit mycket verksamma. Båda ländernas litteratur och oationella utveckling skall också utan tvifvek af en dylik förbrödring och samverkan vinna mycket i kraft och friskhet. Äfven för det materiella närmandet mellan le båda länderna har man icke värit -overksam. Ett å ömse sidor i hög grad nyttigt och fördelaktigt handelsfördrag dem emellan framlades i de sista dågarne af året för de hederländska och belgiska kamrarne och de sednare häåfva redan antagit detsamma. På detta sätt inledes allt mera en moralisk förbindelse mellan de båda länderna, på samma gång som förfäktarne af densamma uttaa de lifligaste önskningar om ett närmande ill de öfriga stambeslägtade folken, isynnervet de Skandinaviska, för hvilka de: nederändska stammarne hysa ett lifligt deltagande ilt-följöaf den nära förvandtskapen och genensamma intressen. MRF TE REON ASTA TEL Landthruk