Aftonbladet – 20 januari 1852, sida 2

ån ell ord om, arfvodet till t f. Lands. höfdingen v. Troil Då vi framställde några anmärkningar i anledning af den frikostighet, Regeringen ådagalagt mot t, f, landshöfdingen i Malmöhus län. hr S. v. Troil, enär honom blifvit tillagdt et arfvode af 5,955 rdr för år räknadt från den dag det nådiga förordnandet meddeltes och intill den dag-hr v. Troil får tillträda lands. höfdingebostället Alnarp, förbisågo vi något, som är ännu gravare än sjelfva ne Det är nemligen, att. en sådan disposition som den ifrågavarande synes helt och hållet strida mot Rikets Ständers vid flera riksdagar förnyade beslut, hvilka det således ej-kan skada att återkalla 1 minnet. Många af Aftonbladets läsare erinra sig troligen ännuganska lifligt 1840 års riksdag. Bland mycket annat, som der refs upp, var äfven frågan om regeringens rätt att disponera besparingarne å hufvudtitlarne. ;Den:d. v. styrelsen hade nemligen på ett ganska betänkligt sätt missbrukat denna rätt genom anvisningar på förhand och, innan besparingarne ännu. voro kända, af betydliga belopp, så att en hufvudtitel var öfverskriden med ända till 130,000 rdr: bko. Fördessa dispositioner blefvo också, som -bekant är, konungens samtlige rådgifvare ställda under riksrätt, ehuru de af denna vidunderligt sammansatta domstol från ansvar frikändes. Rikets Ständer. fattade emellertid vid samma riksdag ett beslut, hvarigenom BR. St:r åsyftade, att för framtiden förekomma så beskaffade förskottsanvisningar. Detta beslut delgafs regeringen medelst skrifvelse den 12 Maj 1841, och innehåller, att de besparingar, hvilka kunna å någon eller några af hufvudtitlarne uppkomma, må fortnfarande. af K. M:t användas till sådana af BR. St:r ej förut pröfvade utgifter, som med hvarje hufvudtitels anslag afses,och hvilka utgifter alltid måste vara tillfälliga och icke af permanent egenskap; men att besparingarne i intet fall må komma i fråga att begagnas till bestridande af årliga löner eller arfvoden, hvilka böra rätta sig efter den statsreglering, som af Rikets Ständer blifvit godkänd och måste betraktas såsom gällande, intilldess densamma i vederbörlig ordning förändras. : Detta R. St:rs beslut tyckes vara helt tydligt, och bestämdt inskränkande Reg:s dispositionsrätt å besparingarne. Också förnyades detsamma såväl vid 1844 års riksdag, som genom Rikets St:rs underd. skrifvelse den 22 Okt. 1848, deruti R. St;r förklarade, att de i allo vidblefvo hvad i afseende å besparingarne å hufvudtitlarne vid 1841 års riksdag är vordet stadgadt. Följden höraf hår också varit, så vidt vi erinra oss, att allt sedan 1841 dispositionerna på besparingarne skett endast för det löpande året, och vanligen i slutet af detta, då besparingarnes belopp på hvarje titel kunnat vara med någorlunda tillförlitlighet kända, så att all anmärkning i denna del under sedhare riksdagar och revisioner uteblifyit. Vid den nyss förflutna riksdagen lärer dock statsutskottet kommit (med eller utan afsigt) att förgäta, att en påminnelse om ofvanberörde R. St:rs beslut skulle kunna vara behöflig, och uti stånden trodde man förmodligen detsamma. Följden blef också, att R. St:rg skrifvelse angående de med statsregleringen gemenskap egande frågor, icke-inne-! hålla, någonting om denna sak, ehuru det under riksdagen omtalades, att ett tillägg i denna syftning blifvit gjordt i ett förslag: till und. skrifvelse, hvilket statsutskottets d. v. ordförande hr friherre Palmstjerna likväl utstrukit, emedan RB. St.-icke särskildt härom fattat be-slut. Icke desto mindre var det temligen för