ENGLAND om hösten år 1851. ) Ur: bref och anteckningar af F. B. Det var en lördagsafton som jag kom till London. Måndagen derpå besökte jag kristallpalatsets exposition; morgonen var skön, molnen togo vingar och flydde för den jagande vestanvinden, genom himmelsrymden. Det var roligt att se folkskarorna, som i långa rader, och med kläderna flygande. för vinden, strömmade genom Hyde-park, fram mot kristallpalatset, som ligger vid parkens ena sida, och som nu skimrade i solen med alla dess hundrade flaggor, viftande och vinkandei den friska morgonluften; — en glad, uppfriskande syn! ... Jag har af kritiska tungor hört krigtallpalatset liknas vid en stor — fågelbur. Och det är ej utan-att formen samt det luttiga i byggnadssättet påminner om en s. k. häck-bur. Men det är i alla fall en bur der alla fåglar under himmelen fått rum; och som är mera likt ett trollslott ur Fe-sagornas verld än något annat slottiverlden. Jag väntade att se det mera glänsande; men de hvita förhängena, som man, för att utestänga det för starka solljuset, hade satt innanför kristallViSE gaf dem en mera matt än glänsande ang. 5 Om trängseln af vagnar, stora och små — de rörde sig på fyra rader — på den stora vägen utmed Hyde-park och upp till kristallpalatset, nämner jag intet; ty polisherrarnes stilla verksamhet och närvaro på hvarje punkt giorde dem till en sak af föga betydenhet. Man behöfde ej ha ett ögonblicks oro för eger eller andras välfärd. Polisen sörjde för alla. som en högre, lugn ordningslag. Man be) Se A. Bi: M 1, 2, 4, och 13.