Aftonbladet – 20 januari 1852, sida 1

:folklifvet i hans rike. Han skämdes för det tarfliga och ringa folket i sitt rike, och deras slöjd och idoghet förvisadesi det mörka. Icke så konung David. I jemnbredd med silfvers malmen och porfyren satte han allmögens i Sverige mesta slöjd och glädje, spinnrocken med linet, och framhöll: dem rätt, till -heder på det stora folkmötet inför: alla. folk. Den -spinrocken med dess lintott! Huru myciket sade den. mig :ej om det svenska lifvet, det stilla, allvarlga, hvardagliga. Huru många bilder ur detta lät den ej uppkomma ij min själ — bilder isynnerhet ur qvinnäns lif i Sverge. Lifvets tråd, det stora som det hlla lifvets — spinnes. saktare i Sverge än annorstädes på. jorden, isynnerhet för qvinnorna. Och nästan alla qvinnor spinnaiSverges Spinnrocken är hvsflitens symbol i Sverge. Grefjvininan spinner för ro skull, och för att fördrifva tiden under den långa vinterskymningen. Prestfruarna spinna på landet medderas unga flickor och. pigor .omkring sig vid den sprakande brasan; rehusets sal. sDenfina fröken i staden spittner också om förmiddagen, sedan hon dansat på balen om aftonen, spinner emedan det är nöje och nytta deri, spinner ej sällan till tebordsdukar för huset, eller för sitt eget blifvande bo, och lyssnar kanske derunder i andanöm till den gamla visan, som väl hvar moders dotter i Sverge fått höra sjungas vid sin vagga: , Spinn, spinn, dotter min, i morgon kommer fästman din och ger dig gullring!n och bondens hustru och dotter och: piga de spinna, de spinna för allvar! De spinna husets kläder, lakan, dukar, täcken, sängklädstyg; de spinna från morgon och till afton, från ung domen och till .senaå!derdomen.; Gummans sista jordiska tröst i Sverge, hennes födkrok och hennes lifslust är — Hennes spinnrock.