Aftonbladet – 17 januari 1852, sida 3

RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. Igår afton uppkom åter eldsvåda, denna gång uti huset N:o 5 vid Stadssmedjegatan, tillhörigt sidenkramhandlanden Wibell. Taffeltäckaren Olssons hustru, som bor i öfra våningen af nämnde hus, hade omkring kl. 10 hört sprakande och buller på vinden.. Hon hade då sprungit upp för vindstrappan, men funnit dörren stängd. Hennes man hade kort derpå tagit nyckeln och uppläst vindsdörren, då de funnit enpå vinden placerad större packlår alldeles uppbränd och vindstaket stå 1 låga. Olsson hade lyckligtvis i sitt kök en så, full med vatten, som genast uppbars på vinden, hvarpå såväl Olsson som: hr: Wibell jemte åtskillige af husfolket sökte: hindra eldens spridande. Bud hadeskickats till Storkyrko-tornet för att begära brandsignal, men poliskonstapeln Hellberg hade .varit så försigtig att sådant förhindra och i stället från Rådhuset låtit hemta den derstädes stationerade brandspruta, genom hvilkens användande, i förening med Olssons och:ht:Wibells raska biträde, det lyckades att släcka elden och förekomma den hotande faran, utan rfingaste allarm. Vid polisförhöret i dag upplystes, att en hustru Böökman, som hos hr Wibell biträdt med strykning, kort före kl. 10 i något ärende uppgått på vinden och dit medfört ljus i en söndrig lykta. Hustru B,. påstod dock att hon varit mycket försigtig med den söndriga lyktan. Hustru Olsson förklarade äfven, att hon, sedan B. nedgått från vinden, tyckt sig förmärka att någon annan varit uppe derstädes. Hr polismästaren Stråle uttryckte sin belåtenhet med Hellbergs förfarande att förhindra brandsignaler, helst om sådant, blifvit verkställdt en allmän villervalla och oordning skulle hafva uppstått, derigenom att efter de tvenne dagar å rad förut inträffade eldsvådor såväl största delen af stadens sprutor voro bortlemnade till reparation, som arbetsmanskapet uttröttadt. Hr polismästaren förklarade såväl hr Wibell som Olsson sin erkänsla för den raskhet och oförtrutenhet hvarigenom de afböjt den hotånde faran, och skulle belöning icke uteblifva åt dem som dertill bidragit...— Undersökningen uppsköts till nästa lördag. IlersisBe inställdes. åter till. ransakning på rädstufvurättens 6 afdelning förre. allmänna: arbetsfången Petter August Blomqvist, angifven för inbrottsstöld i konpgl. Borgen ä Ladugårdsgärdet samti guldsmedsgesällerne -Sundstedts och Norensbostad vid Drottninggatan... Blomqvist, som, efter hvad redan är nämndt, vid första förhöret till en början återtog sin inför Öfverståthällareembetet afgifna bekännelse, men kort derpä vidgick att den vore med sanningen öfverensstämmande , under en noga beskrifning af omständigheterna vid stöldernas föröfvande, förklarade, nu vid förhöret i thorsdags, dä protokollet för honom justerades, att hvad han sålunda bekänt alls icke egde någon grund, enär han hvarken sjelf begätt eller haft medvetande utaf nämnde stölder. Han äterkom till sin fordna historia om huruledes han köpt eller tillbytt sig de af honom innehafda stulna kläderna, utaf, såsom ban nu uppgaf, tvänne manspersoner vid namn Andersson och Olsson eller Bergman, men hvilka han med säkerhet visste hafva strax derefter begifvit sig till Hernösand. Likaså förnekade Blomqvist fräckt både att han, på sätt han förut medgaf, blifvit af personer på stället öfverraskad under inbrottet äå Ladugärdsgärdet, och de sär han vid gripandet befannits hafva å ena handen, håde numera icke tillkommit genöm sönderslående af fönsterrutan; utan pästod han att han vid sammanträffandet med Andersson och Olsson af dessa blifvit huggen med knif, under dem emellan uppkommen tvist vid handeln om klädespersedlarne. Nägot silfver eller nägra guldringar hade han icke innehaft, och ändrade säledes äfven sin bekännelse i afseende ä näringsidkerskan Heurlin, till hvilken hah icke lemnat hvarken det ena eller det. andra, Hustru Heurlin, vid törhöret tillstädes, upplyste emellertid, att Blomqvist en daginfunnit sig å hennes restauration vid Tyskbagarebergen samt för 20 rdr till Heurlin utbjudit de 2:ne guldringarne, dem hon likväl ej. velat tillhandla sig, ehuru kon icke haft anledning misstänka Blomqvist, som. varit gentilt klädd, uti;en brun: paletå samt stöflar och Tslocher och dertill rökt cigarr, hvilket i. förening med det icke ovanligt låga pris, hvartill han utbjöd ringarne, STYLAD NN DIEN EL REK KVD LYST AST TTTPST NA TE ST NR GE NESS Ore Age Vr