Aftonbladet – 17 januari 1852, sida 2

nad för denna! ; Men till fullo förstod jag ej hela dess värde, förrän jag nu reste hit och dit ensam i England, och alltid. fann mig mottagen, betjenad, beskyddad på det fullständigaste sätt af dessa polisherrar, (jag kan ej: kalla dem betjenter) och -det utan att någonsin få dem att emottaga annat än — min tacksägelse. Det är strängt förbjudet dem att emottaga drickspenningar; och resande äro varnade: genom affischer i stora bokstäfver, vid jernvägsstationerna, att icke gifva dricksseyn ty den polisman, som skulle emottaga sådana, skulle genast bli afskedad från sin tjenst. Jag hade ej särdeles gifvit akt härpå i begynnelsen; men såg snart af det, väl artiga, men afgjorda sätt, på hvilket dessa berrar drogo sig tillbaka vid erbjuden belöning, att det ej var att skämta med förbudet. Denna förträffliga polis gör att England är det land i verlden der ett fruntimmer lättast kan resa allena. Härtill kommer att inrättningarne vid stationerna för de resandes beqvämlighet allt äro värdiga ett bildadt och ädelt samvälle; — och dessa äro så, äfven öfverallt i N. Amerikas Förenta Stater, äfven i vildmarserna: öfver hvilka jernvägstågen draga. I Frankrike och Tyskland deremot är det skamigt vårdslösadt dermed; och i Tyskland tränga ig de ståtligt utseende embetsmännen vid ernvägarne omkring er med ett tiggande af Trinkgeld,, som — är skamligt också, tycker ag, af män, Som äro lönade af staten, sa polis-gentlemän i England äro höfliga I bjelpsamnra ej blott: mot väl klädda och det yttre aktningsvärda personer; nej, mot le ringaste, ja mot sjelfva. slöddret: ha de-en umanitet och värdighet i bemötande, som r beundransvärd och-som, gör dem älskade af åga som höga e sr (Forts. följer.)