Aftonbladet – 17 januari 1852, sida 1

mm morgonen. och besåg den. glada nejden rån en höjd vid morgonsolens ljus. Sedan esökte jag kyrkan med Shakespeares och ans dotters; Susanna Halls, grafvar. Ett un yrudpar Kom just ut ur kyrkan, efter att vlifvit sammanvigdt, bruden hvitkläddoch belöjad, så att jag ej tydligt skönjde hennes rag. Grafskriften på Shakespeares graf, af hosom sjelf förordnad, är allmänt känd med dess kraftiga slutrader: : Förbanriad vare hän, som rubbar denna sten, Välsignad värö han; som fredar mina ber.v Mindre. känd är grafskriften öfver hans dotter Susanna, som prisar storligen hennes dygder öch ovanliga qvickhet (wit), och tyckes prisa Shakespeare lycklig att ha haft en sådan dotr ter, Jag tycker att Susanna Shakespeare skulle ha varit stolt öfver sin fader. Jag har: känt unga flickor stolta öfver sina. fäder; en den vackraste stolthet jag vet, ty den är full af ödmjuk kärlek. Och — hvad den kläder dem väl! Ne , å I öfrigt var det icke som en fanatisk Shakespearesdyrkare, som jag vandrade. vid hans födelseort och vid hans graf. Mycket gaf mig, och mycket ger mig ännu den store dramaturgen; men — ej det högsta! Jag vet större grupperingar, större karakterer och. scener, öfverhufvud, ett större, drama i lifvet, än dem han framställt, i synnerhet högre, harmonier, än dem han återgifvit. Och der jag vandrade vid Avons stränder tyckte jag mig förnimma annalkandet af en ny Shakespeare — den nya tidens skald — på tiljorna af verldens Skåder plats; skalden, som i sitt synglas. skall upp: taga alla verldsdelar och alla racer, alla nar turregioner — tropikernas palmer och polar. kretsens krystallpalatser, och låta dem fram träda i ett nytt drama, i ett stort mensklig medvetandes ordnande och förklarande ljus.