Aftonbladet – 16 januari 1852, sida 4

————— TN TT RANA Gr ryvill mensklighetens sanna välgörare sträckas I mina varmaste böner om det medlidande och delta gande den olyckligealdrig går miste om, då nöden nålt sin högsta höjd och en helig: sänning. hvilar under framställändet, hvarföre jag vågar anropa allmänhetens barmhertighet: Prestenka, vid 75 års ålder, har jag änöu aldrig bönfsllit om allmänhetens bistånd, men såsom utfattig och medellös är jag na blifven en: förlorad menniska, genom det olycksöde Bom träffat mig, medelst en inbrottsstöld, som föröfvats hos mig olyckliga, vid hvilken jag förlorade, utan ondanteg, allt det lilla jag egde, så i klädespersedlar som öfrigt, frukten af mångårig möda hopspard för min ålderdom. Detta är nu ö:te gången sedan 1839, som obarmhertiga menniskor utplundrat mig. -I den undergifna och vördnadstulla bön jag derföre tolkar till christliga menniskovänner om medlidande och barmhertighet grundar sig min förkoppning på min höga ålderdom och värhlöshet. Adress: Catharina. Församling, Sandbergs Tvärgränd, eller samma gränd som går till Kopphoset, huset AZ 7, minsta n, till ter i portgången, då Fru Rangel efte FRAN