Aftonbladet – 16 januari 1852, sida 1

och långvariga slädföret ej blott lättade de stora transporterna af jern och spanmål provinserna; emellan; utan också ved-, koloch malmkörning på kortare afstånd, I år, den 16: Januari, höra vi från våra: södra provinser lJom åskväder, från de. norra iom blommande Ipenseer, :medan vid hufvudstadens skeppsbro slrörelsen fortgår med ett: för årstiden ovanligt lif, och-en och: annan storbåt ännu inlöper med sin vedlast. -Det ligger uti dessa klimateriska, förhållanden, detta afvikande från Iden gamla. goda tidens , vintrar, som :untider de sednare åren tyckes blitva allt mindre sällsynt, den bästa vederläggning: af deras inr vändning, som påstå att:naturförhållanden i land göra jernbanor umbärliga och obrukara. 4 Medan penseer blomstra och syrener knoppas och åskknallar inviga det nya året, står 1 det bälte af insjöar, som sträcker sig tvärtöfver våra fruktbaraste provinser, vattnet högt upp på de låga stränderna. och afskär landtmannens utsigter: för blifvande höskörd. : Det är en bedröfvelse att se Hjelmarssträndernas sanka och öfversvämmade. ängsmarker, och I med hvarje post ingå bekymrande underrättelser från Mälarens strandegare.. Redan för Imånga år tillbaka har det varit tal om Hjelmarens sänkning, och dess strandegare hafva ej varit blinda för den omätliga vinst, ett såIdant företag skulle medföra. Allmänheten känner tillräckligt de åtgöranden; som skett i denna fråga,och har icke glömt att saken mötte den förnämsta svårigheten deri, att man ej ville uppoffra vattenkommunikationen och vattenverken. . Nu har den. menskliga uppfinningen långt för. detta uti ångkraften funnit en ersättning för vattenfall till. drifvande af industriens. verk; och der den: menskliga odlingsfliten: upptorkat sjöarne och träsken och förvandlat deras sumpiga botten till bördiga åkerfält, som föda tusental, har den äfven lagt jernskenor, som tiodubbelt mot vattendragen lätta orternas förbindelse med hvarandra. Vattnet var det första elementet, icke: blott för den gamla joniska spekulationen; det har först visat industrien vägen till naturkrafternas underordnande under menniskans beqvämlighet. Ångan, en härledning af samma element, har redan lärt oss umbära, de stora vattensamlingarne, medan : ett. konstmessigare åkerbruk, lärt oss att fruktbargöra de fordna vattenbassinernas botten, -och redan uppstiger i vår berömde landsman Ericsons uppfinning af den varma luftens användande såsom drifkraft ett: nytt och ännu mäktigare element att göra :os8 oberoende:;af vattendragen. Alla mensklighetens största uppfinningar hafva blifvit, framkallade af tvingande naturförhållanden. Anden: behöfveren så sträng tuktomästare, som spuffarsden till ansträngningar. Vi älska att tro, det hvarje vexling i den yttre verlden har sitt bestämda ändamål, sin. gifna uppgift att fylla i afseendepå mensklighetens höga odling. Vi vilja derföre gerna i våra snölösa vintrars dysterhetläsa en maning till oss, att i stället för Lappens och Samojedens vinterkälkar tillegna oss lokomotivets-lifgifvande hastighet; och genom aftappning af våra insjöar, hvilkas öfversvämmande och stillastående vattenmassor förstöra vårt klimat på samma gång som betet för våra husdjur, vinna en landtrymd, af hvilkea ett rationellt och upplyst åkerbruk skall till landets och de. enskildas välsignelse i en framtid locka frodiga skördar. ———— — Den konservativa Svenska Tidningens hufvudsakliga bestämmelse tyckes vara, att försöka bibringa allmänheten sådana politiska begrepp, att den må villigare och utan missnöje foga sig 1 att blifva styrd så, som det-kan falla Svenska Tidningens patroner i smaken, samt att man slutligen må inse, icke allenast att nationen ingenting kan hatva att förebrå de reaktionära, när desse sträfva emot samhällsförbättrihgarna, utan också att de sednar2 uppfylla all rättfärdighet då: de underkänna nationens rätt till förändringar just i de falll der sådana kunna bäst behöfvas. Väl vetande; att en tidning, hvilken fått tlll sin roll att inför pubhken ;konservera det gnmla, sådant det hos oss företer sig, egentligen har intet annat val än att antaga ofvannämnde utgångspunkt, bör man icke hålla en alltför sträng räkning med hvad den i enlighet dermed predikar. Stundom framträda likväl dessa läror med så stor naivetet, att det vöre skada att ej taga vara derpå, oah detär! derföre vi emellanåt finne oss föranlåtne att göra påhelsning med några erinringar. Sednast förekommer en sådan anledning i Svenska Tidningen för i: dag uti följande! stycke af en ledande artikel: När förslag till ändringar i en grundlag framställas, så: nödgasde, konservative intaga en försvarsställning; de mäste, uppträda såsom försvarare af det! bestäende, när förändringarne synas dem vara skad-1 liga; till och med då, när de blott synas befänkliga, på det att: förslaget må komma under en noggrann ompröfning: När de derefter medgifva, hvad de anse sig kunna och: böra :medgifva, sä hafva del fullgjort allt hvad af dem kan fordras. De hafva då tillsett, att det grundlagens bud uppfylles, som säger, att förändringarne skola vara nödiga och nyttiga. Kan man se, hvilken liberalitet ligger i denna lära! Först och främst måste, enligt Sv. Tidningens tolkning, de konservative uppträda i en försvarsställning så snart förslag till en grundlagsändring göres. Om ändringen än är af huru stora skäl som helst påkallad; om den olägenhet i det närvarande, som ändringen åsyftar att afhjelpa, är än så påtaglig och allmänt erkänd: de konservative måste ändå söka försvara det som är. Vidare: Om de konservative, efter att hafva hållit emot så mycket som. möjligt, slutligen medgifva hvad de anse sig kunna och böra medgifva, så hafva de fullgjort allt hvad af dem kan fordras; — är det icke så? Det står ju skrifvet med tydliga ordalag. Men om de, enligt Svenska Tidningens nyssnämnda uppfattning af deras åliggande att nödgas försvara det bestående, anse sig böra medgifva ingenting, .så hafva de i allt fall uppfyllt all rättfärdioshet. och man har ej rätt att for-.