Aftonbladet – 15 januari 1852, sida 2

vonska stammarne med hvarje dag tillegha sig för det europeiska statssystemet, fäster sig äfvert ett nytt intresse vid deras rika litteratur, och hvilken företagsam ung litteratör, som ville fördjupa sig i undersökningar öfver Slavernag äldre och nyare poesi och säga — detta ännu så litet undersökta fält — skulle säkert icke finna sin möda obelönad. . Medan vi i Sverige vänta på den stund, då. professor Hagbergs förträffliga ötversättning. skall ånyo införa Shakespeare på den svenska scenen, har Hamlet sedan lång tid skaffat fulla hus åt kungliga teatern i Köpenhamn, och vi hafva äfven sett att några af Shakespeares stycken, blifvit med utmärkt framgång gifna på hofteatern i Dresden. George Sand, som nu tycks hafva tröttnat vid romanskrifveri, är för närvarande sysselsattzmed arbeten för den franska scenen. Tvenne stycken hafva på sednaste tiden haft en lysande framgång: Jujes Sandeaws Marguis de la Seigligre, komedi på prosa och i fyra akter, och Gaston de Monteaws Mignon, dram i två akter. Sandeau är känd såsomen utmärkt och fullt klanderfri novellförfattare, och framgången af hans komedi på Theatre Frangais har väckt allmän tillfredsställelse. -Hr Monteaws Mignon är, såsom man lätt tänker, hemtad ur Goethes Wilhelm Meister. Dock har man på franska scenen gjort Mignon den poetiska rättvisa, som förnekas henne i romanen; hon räddar Wilhelm från den listiga Philinas snaror, och hennes lyckliga äktenskap med Wilhelm slutar stycket.