Aftonbladet – 14 januari 1852, sida 2

Den yngre resande drog sin kamrat afsides på kyrkogården. Han lutade sig. ned, vände sig om och framräckte åt den: angre sm slutna hand, ur hvilken tvenne grässtrå framstucko. ,Så hastigt? hvarföre det?, frågade den andre. sFort bara; ämnet behagar mig, och jag vil gerna veta om jag skall behandla det eller ej. Den äldre drog ett strå; den yngre lät sitt falla på marken och suckade bedröfvad: Jag har förlorat. ; På detta sätt hände det, bästa läsare, att den äldre af .de båda kamraterna har berättat er blinda Rosas historia. Det är skada; annars hade ni fått läsa på, vackra Trim, hvad som här står på. dålig prosa. Må ödet en annan gång vara er mera gynnande! a ——