Aftonbladet – 14 januari 1852, sida 1

BLINDA RÖOSAV?., HENRIK CONSCIENCE, Men denna betraktelse varade blott ett ögonblick; han: drog barnet med sig och ilade emot sin väninna. Då han var :på endast femtio stegs afstånd ifrån: henne, -kunde han ej längre beherrska sig, utan utropade i högsta hänförelse: 3 Rösa! Rosal, Så snart detta ljud hann den blindas öra, ryckte hon sin band ur sin ledsagarinnas och begynte darra, som om hon fått nerfslag. Hon sträckte ut sina armar, och med utropet: Jan, 0 Jan! sprang hon honom till mötes. Derunder drog hon upp en snodd, som hängde kring hennes håls, och framvisade med osäker min ett gyllhe kors. På detta sätt sjönk hon i Jan Slaets famn fom under, oftörnimbara ord ville kyssa henHe. Men den blinda hindrade honom med sina händer sakta derifrån, och då denna rörelse smärtade honom, fattade hon hans hand peb sade. 5 ulliga ol ma Ö Jan, Jan, jag förgås af lycka... men mig binder ett löfte, som jag gifvit Gud . .. kom, följ mig ... vi vilja gå tillsammans till kyrkogården., Jan Slåets bagrep ej hvad Rosa menade, men i tonen af hennes röst låg något så hög2 Pt VR RR ERE EE RA