Aftonbladet – 13 januari 1852, sida 1

BLINDA ROSAM HENRIK, CONSCIENCE. Huru mycket längtar jag icke att se den arma blinda!, suckade den resande. Mannen lyfte. upp hufvudet från: sitt arbete; tårar .glänste.i,-hans.ögon, och han ropade med rörelsez xd pan Om mitt blod kunde återgifva henne sina ögons ljus, sår skulle jag vilja utgjuta det ända till sista. droppani Detta utrop grep mäktigt Jan Slaets; hustrun. märkte. det .och gjorde med bufvudet en vink åt. sin man för att anbefalla honom tystnad: . Derpå fortfor hon: Tre månader derefter skänkte Gud oss ett barn — detsamma som . sitter. .på ert knä Rosa, som, redan:-länge: vetat -att det skulle komma, , ville: .bära det. till. dopet, och Peter, min, mans brory ville vara dess gufur.. Dagen då man skulle gå till dopet, underrättade man sig hvad namn barnet skulle: få... Rosa tyckte att. det borde heta Johan; -men gufadern, en god -menniska, . endast något egensinnig, påstod: .att:.det borde heta. Peter, såsom han. Efter: långt tal. hit: och:-dit .bekom gossen i dopet namnet Johan Peter; vi kalla honom Peterken, eftersom. hans . gufar,, hvilken det ändå. tillkommer att bestämma det, så ville och.skulle blifva ond om vi icke gjorde det. Menl. Rosa; vill.icke höra talas om Peterken; hon: kallar: aldrig barnet för annat än Janneken; gossen är. van dervid och vet att hon kallar honom: Janneken, derföre att det är ert namn, bästa. herre; ax Den resande tryckte med bänryckning gossen intill sitt. bröst och kysste honom eldigt. ). Se. A. B. M 7 och 8.