mer hemmas Såsom en medlem af det CanHilgskå partiet, af hvilket han är den siste öfverlefvande af någon betydenhet, ansågs lord Palmerston snarare gifva efter för parlamentsreformens tvingande nödvändighet än nitiskt understödja dess sak. Hans åsigter och önskningar hafva möjligen blifvit missförstådda, men helt visst har han hittills blifvit betraktad såsom en af dessa politici; hvilkas sympathi för folkfriheten är obegränsad, så länge den är abstrakt och befinner sig på tillbörligt afstånd, men som icke älskar någon alltför nära beröring med demokratien 1 sitt eget fädernesland. Utdrag af korrespondenser från Paris. Paris den 28 Dec. Det är anmärkningsvärdt, att oaktadt voteringen utfallit till hr Bonapartes fördel, knappt en enda medlem af anseende utaf någon domarecorps har förklarat sin anhängighet till statsstrecketo. Ingen enda domstol i någon större stad har lyckönskat presidenten till hans framgång. Man har, efter hvad jag vet, också i tankarne att undergräfva hela domstolsväsenhdets sjelfständighet, genom att tillintetgöra grundsatsen af domarnes oafsättlighet, hvilken är en af de vackra dragen uti 1848 års missbrukade konstitution. Det är säkert, att Elysge känt sig på det högsta förnärmadt genom denna köld och återhållsamhet å domstolarnes sida, och hvarje dag ger oss nya exempel på att en sådan hämndkänsla hos personer, som sitta vid styret, af dem i ögonblicket tillfredsställes på det skamligaste sätt. Till följd häraf väntar man ett dekret, som skall göra innehafvandet af juridiska embeten beroende af den exekutivä makten. — — Jag mötte nyligen presidenten på Champs Elysges. Han åkte i en lätt promenadvagn jemte sin adjutant Fleury. Två kyrassierer redo bredvid med spända pistoler och en talrik eskort af samma vapen omgaf helt och hållet. åkdonet, ,som i hastig fart for ut genom Barriere de FEtoile. ö I anledning af frågan om reorganisation af municipalrådet i Paris, yttrar korrespondenten: Att fylla alla platser med styrelsens kreatur är att söka korrumpera en hel nation, genom att uppmuntra slafvisklieten och krossa sjelfständigheten. Konseqvent utfördt måste ett sådant system leda til att all manlighet och dygd blitver bannlyst, att hela folkets moral förderfvas. Det är att begynna hvarest Ludvig Filip slutade, och att med ens adoptera de grundsatser, om omstörtade Julimönarkien. Man har rapporterat att Cahaigne, en af Sobriers kamrater, som, under det han fördes såsom fånge från en fästning till en annan, began ett förolämpande språk emot befälhafvaren för eskorten, blef med kallt blod, utan ceremoni, — ihjälskjuten. 1 de lyckönskningsbref, som Bonaparte emottagit från Rysslands, Österrikes och Preussens regeringar, är tydligen framhållet, att den artikel i Wienertraktaten, enligt hvilken ingen medlem af Napoleons familj kan bestiga Frankrikes thron, måste strängt iakttagas. Denna obehagliga påminnelse allarmerade -och förvirrade presidenten till den grad, att han ögonblickligt afsände. sin förtrognaste vän, Persigny, till Petersburg, Berlin och Wien, för att så kraftigt som möjligt framställa först och främst, att hvarje europeisk throns säkerhet beror på ett skyndsamt återställande af kejsardömet i Frankrike, och sedermera att den ende, som kan grunda detta välde, är Louis Napoleon Bonaparte. Vid Persignys återkomst från sin sändning, skall han blifva anställd såsom minister under den nya konstitutionen, då Turgot, den nuvarande utrikesministern (hvars embete skall upphöra) anses alldeles oduglig till en sådan befattning. Turgot skulle i stället bli ledamot af den nya senaten. Under allt detta äro Pariss salonger i ett tillstånd af den yttersta oro. -Något lugn der kommer icke i fråga. Förskräckte äro de dock just icke. Parti-andan stiger hvar dag allt högre, och har redan framkallat mycken personlig hätskhet. Napoleonisterna och nationalförsamlingens vänner stå med dragna svärd emot hvarandra. Försoning är omöjlig. Den nya konstitutionen, som redan är färdig, och inom få dagar kommer att publiceras, skall ej behaga någon. Den skall speciellt söka att vinna Thierss vile multitude, (den gemena hopen); i sjelfva verket blir den en koncentrering och utveckling af hvad som nu kallas: Napoleonistisk demokrati., Legitimisterna skola bita sönder läpparne deröfver, tills de ej kunna tala längre. Presidentens stående fras är nu: folket. Han skall bli folkets faders, herden för sin hjord, skall följa och skydda dem i döden, o. 8. v. Kossutb och Mazzini.