OC RR RE ——— RA Ytterligare om lord Palmerstons afgång. Daily News med sista posten har en ledande artikel om lord Palmerstons afgång ur kabinettet, hvarur vi utdraga följande: Lord: Palmerstons anhängare beklaga sig, och icke utan sken af rätt, att man idkeligen försöker att i förtid bedöma hans sak. Om anfallen på honom i Times, runnit ur offitiell källa, — såsom det. ser alltför troligt ut — hafva hans fordna kolleger blottställt sig för tadlet att vilja förringa honom i allmänhetens aktning genom anklagelser, som de åtminstone ej hafva någon rätt att förebringa emot honom. Må vara att lord Palmerston genom en obetänksam inblandning i andra staters inre angelägenheter och genom ett sträft och högmodigt språk till deras regeringar satt sin egen i en falsk position. Men han kan icke hafva gjort detta genom en enskild akt; man har bifallit den allmänna riktningen af hans politik, och när någon anfallit den, har den ihärdigt blifvit försvarad af kabinettet och hela. dess parti. Det är sannt att lord Palmerston en gång uttalade sig för en importtull på spanmål af 5 shilling, men det var på samma tid som lord J. Russell föreslog en tull af 8 sh., och den förres förklaring, att han nu kommit att inse oriktigheten af fordna åtgärder, är fullt ut lika så giltig som den sednares. andra sidan — så vidt Morning Post kan gälla för den halfofficiella organen för lord Palmerstons åsigter — är lorden fullt ut lika så ifrigt sysselsatt som hans gamla vänner och nya fiender att på förhand stämma allmänheten till sin fördel, ännu innan frågans rätta sammanhang kan erfaras. Då parlamentet sammanträder, skola båda parterne vara angelägna att framställa hvad de hafva att berätta, och styrka sina uppgifter med sådana bevis som de kunna åstadkomma, Då, och icke förr, skall allmänheten blifva satt i tillfälle döma dem emellan. Men äfven då kan det hvarken vara rättvist eller nyttigt att publiken tar del i denna familjetvist. I alla kollisioner af detta slag är det någorlunda säkert att det ena partiet :har orätt, men någon gång händer att orätten är på båda sidor. Om rent personella antipathier och afund ledt till schismen mellan lord Palmerston och resten af hans parti, så har allmänheten med saken ingenting att beställa. Regeln för reformisternas handlingssätt skäll i denna händelse ligga klar och enkel, — att gifva sitt stöd åt det LR eller de personer, som skola visa sig skicklige och villige att utföra nödiga reformer utan att lyssna till någons enskilda häcklingslusta. Hvilken väg lord Palmerston anser bäst att wvälja i sin: nya ställning, kunna i allmänhet Teformernas vänner icke veta; tilldess han kan eller vill uppträda och tala i egen. person. Men om han icke då går att uppoffra det allmänna bästa för personliga antipathier, så sker det ej i brist på frestelse. De mest dissonerande och oförenliga partier ägga honom till anfall på sina fordna kolleger. Toryprotektionister , så kallade Peeliter, de eftersatta talangerna af whigpartiet, alla uttrycka en hög grad af aktning och sympathi för honom, och arbeta-på att öfvertyga publiken, att han är orättvist behandlad. Alla dessa försäkringar kunna utan tvifvui vara väl och ärligt menade, men om lörd Palmerston med alla dessa olikartade vänners hjelp fikar efter makten, är det påtagligt att han ej skall kunna såsom sig bör, och såsom redliga reformälskare önska, använda den inflytelse och den ställning hvartill deras bistånd förhjelpt honom. Aldraminst hela nästa session skulle åtgå under bemödandet att utdrifva ett parti ur de offentliga embetena och insätta ett annat. För att undanrödja oenighet i oppositionens eller det anfallande partiets leder, måste alla frågor i afseende på hvilka de kunna tänka olika, skjutas undan. Hvad utsigt är det då att någonting uträttas i reformväg, vare sig i afseende på lagstiftningen, finanserna eller parlamentet? Lord Palmerston är utan tvifvel en utmärkt och frisinnäd man, men är han en man med sådan ovanlig skicklighet, är han en så pålitlig reformator, att det lönar mödan att uppskjuta hvarje reformatoriskåtgärd i akt och mening att göra honom till Englands premierminister? Han har visserligen visat en stor energi mot de despotiska regeringarne på kontinenten; men det var en tid då man beskyllde honom för obehörig beredvillighet mot Ryssland; det var en tid då han underhöll en gagnlös och retsam tvist med Förenta Staterna i en gränsfråga;och i detta ögonblick hafva icke ens hans vänner motsagt påståendet att han gynnat presidenten Bonapartes gränslösa ärelysthad. Och ehuru lord Palmerston har varit färdig att sympathisera med någorlunda långt gående utländska liberala, har det icke förnummitgs att han varit gunner