Aftonbladet – 12 januari 1852, sida 1

tes öfver. hämndbegäret; som hade förmått honom att så plåga en medmenniska. :Dennia förändrade. sinnesstämning. visade. sig äfven på hans ansigte; det bittra hånet försvand från hans läppar, han betraktade fören stund med. vexande deltagande sin bedröfvade kamrat, gick derpå långsamt till honom, fattade hans hand:och sade med en sakta, men ändå till bjertat gående röst: —: ,Jan, min älskade vän, förlåt mig hvadjag bar sagt och gjort; jag har handlat elakt och grymt emot dig; men du måste betänka, Jan, att jag har lidit så mycket genom dig!2 Lauw, ropade der andre rörd ochska? kade -hans hand, dettä var våra ungdomsförvillelser. Se huru litetjag tänkte på vår hend skap, jag kände mig redan så oändligt lyck lig, då jag hörde mitt namn nämnas at dig. : Derföre är jag tacksam mot dig ehuru Mmycket än ditt bittra hån gick mig till hjeftät. Men säg-mig nu, Lauw, hvar är Rosa begrafven? Hon skall glädja sig i himlen då hon ser oss såsom försonade bröder stå Pp hennes sista hviloplats.. re yHvad Rosa är begrafven? upprepade dödgräfvaren; gifve Gud, att hon vore begrafven, den armalv a Hvad menar du dermed? ropade den resande; vlefver Rosa ännu? ,Ja, hon lefver,, var svaret, om . det förskräckliga. öde hon har att bära kan kallas If). ;Du förskräcker mig. För Guds skull, sög mig, hvilken olycka som händt .henne.v Hon: är blind? Blind? Rosa blind! utan ögon för att äter se mig; ve, ve migl : : Öfverväldigad af smärta, gick han med osäkra steg till bänken och sjönk ned på den. REN