Aftonbladet – 10 januari 1852, sida 1

BLINDA ROSA. HENRIK CONSCIENOCE. En vacker. sommardag är 1846 rullade diligeneen från Antwerpen till Tvrnhout på stora landsvägen vid vanlig timma. . Hästarne trafvade, hjulen knarrade, vagnen knakade, konduktörn smackade oaflåtligen med tungan för att drifva på hästarne — hundarne skällde i fjerran, fåglarne höjde sig från fälten högt upp i luften — ... skuggan ilade bredvid diTHigencen och framdansade med egendomliga språng emellan träd och buskar. I bast höll konduktörn, icke långt ifrån ett ensamt herberge. Han hoppade ned från sin plats, öppnade, utan att säga ett ord, Vagnsdörren, släppte ned fotsteget och räckte handen åt en resande, som, med sin rensel i handen, trädde ned på landsvägen. Lika stum lade konduktörn åter ihop fot;steget, slog igen dörren, svängde sig upp på :sin plats och hvisslade sakta, för att gifva sina hästar tecken till uppbrott. Hästarne trafvade vidare... den tunga vagnen fortsatte sitt entoniga lopp, Emellertid hade den resande gått in i herberget och satt sig vid ett bord med ett glas öl framför sig. Han var en man af mer än vanlig storlek, och tycktes vara omkring femtio år. Man e till och med kunnat tro honom vara sextio, om ej hans kraftfulla hållring, hans lifliga blick och ett visst ungdomligt Ieenide kring hans läppar hade bevisat, att själ och sinne hos honom voro yngre än hans ansigte. Hans hår var grått, panna och kinder betäöckta med skrynklor, och hans hy ;bar prägeln af den tidiga ålderdom, hvilken