Aftonbladet – 9 januari 1852, sida 1

filosof. Han kastar en liknöjd blick på det iwigtiga revolutionära dokumentet: och utropar: Gud, hvad det är ilatryckt! Bokstäfver som spikhufyuden! Uselt papper! Våra represettanter äro förlorade! Den 6 och 7 Dec. skulle en mängd soireer, jenligt i föregångna veckan utfärdade inbjudningar en rum i Faubourg Saint-Germain och Faubourg Saint-Honore. :Inga köntraorder hördes utaf och en stor mängd ner efterkommo bjudningarna, oaktadt ellef kanske just i anledning af de för ng gapReda !passionerna. Största delen af de inbjudne ifunho dock tomma hus, d. v. s. stängda dörrar. En mängd egare af stora arristokratiska iboteller hade tagit till flykten vid första unj derrätfelsen om statskuppen, och utan att afvakta; utgången. Hos många hade resvagnarna stått färdiga i flera veckor, med inpackade kappsäckar och reskassan förvarad i lönnfickornas Man kan icke nog eftertryckligt juttala sitt ogillande öfver dessa brådstörtade resor, Det är just denna vana att aflägsha sig, att hålla sig undan, att desertera, söm ger revolutionerna deras mest olycksbringande följder. Kapitalet, som gömmer sig, påskyndar utbrottet. Arbetslöshet, nöd och hunger bringa massorna långt mera till förtviHan. än de politiska passionerna, Fösterlandskänslän borde tala högre än en brottslig fruktan och varhålla dessa rymmare från samhällets fana; Det tillhör rikedomen, under dessa ångestfulla dagar, att öka penningens Cirkulatiob, för att minska krisens våldsamhet. Den rike bör icke röinera sig... men depenserå, säta sitt.guld i omlopp, så att någon del deraf må komma äfven armodets barn till godo. L under arbeteyhar man ju sagt? Men man äste då gitvatarvete. t ST En afton under dessa oroliga dagar spridde sig nyheten .om Lamartines död midt un