Aftonbladet – 9 januari 1852, sida 1

STOCKH OLM, den 9 Januari. Svenska Tidningen hade: i förrgår företagit sig ett temligen mödosamt arbete, nemligen det, att bevisa att våra konservativa varit särdeles mycket framåtskridande under de sista 40 åren, i afseende på reförmer Yr grundlagarne, och att således de liberalistiska och radikala tidningarne hafva mycket orätt i sitt påstående, att de konservative ieke vilja någon förändring i vårt statsskicks. 71 Hvad som härvid är mest intressant är naturligtvis. bevisen på de konservatives benägenhet att reformera. Dessa bevis äro isanning så knapphändiga och skefva, att de väl förtjena i liberalt intresse atti förbigående releveras. De bestå nemligen i en förteckning på de förändringar i grundlagarneyhvilkablifvit af Rikets Ständer med Konungen beslutade-efter 1809. -Vi medgifva gerna, att:en och annan af dessa varit gagnande i liberal riktning, t. ex. förkortandet af tiden mellan riksdagarne , utvidgningen af bondeståndets rösträtt till egare af frälsehemman och säterier, hvilka icke tillhöra. annat riksstånd eller innehbafva eMer innehatt ordinarie beställning i rikets tjenst),; inrymmiandet i presteståndet af representanterför universiteterna och vetenskapsäkademien, representanters äf ofrälse jernverksegare ihträde i borgareståndet, samt slutligen omröstningen per capita inom utskotten. Men har det då varit de konservative, som föränledt dessa förändringar, eller Bafva de icke tvert om vid flera riksdagar ifrigt motsatt sig de flesta af dem? Derom bör Svenska Tidningen väl icke vara okunnig, likasomatt det varit från den förhatliga 1840 års riksdag och den första gryningen under Konung Ostars Tegering som vi datera konungamartens bifall t. ex; till riksdågarnas återkomst hvart tredje år, samt utvidgningen af bondes ståndets representationsrätt, hvilka tvönneförändringar väl ändå torde få änses såsom de vigtigdste af de uppräknade: Om likväl ss. T. ville 1 förtroende gpörja sima politisk Vänner, skulle hon utan tvifvel få veta, att dei själ och hjerta djupt begråta äfven dessa obetydliga koncessioner; att de, såväl utomvsom inom öknen) önskat och önska! brukspatronerna i borgäreståndet och de s: k.: halfherrarne i bondeståndet ända dit der pepparn växery att de icke kunna nog pestera öfver de ofta återkommande riksdagarne; -att de genom sina val: till ledamöter i ritskotten försöka. att, så vidtmöjligt är,: icke blott förekonirma den åsyftade fördelen af omröstningen : per capita, utan låta äfven der allt mer och mer stånd ställas upp .emot stånd, för att hindra eller åtminstone borttaga hvarje frukt af denna olyckliga samfäldhet, hvilken deremot just de Iiberale med: värma: biträda. Dessa drag: af de konservativestänkeoch -handlingssätt , hvartill ännu: flera i samma anda skulle kunna läggas; torde redån vara tillräckliga för att idagalägga, i huru ringa mån de konservative kunna tillräkna sig: förtjensten, och här ringa de skatta rättvisan och nyttan af de skedda reformerna, dem de säkert gerna ville återtaga, hvilken stund: som helst, då lämpligt tillfälle dertill .erbjöde sig: Om man deremot ser till, hvilka reformer, de konservative hitintills lyckats att hindra, så — utan att tala om den stora representationsreformen -— utgör antalet af dessa, af de liberale föreslagna, men af de konservative förkastade; helt säkert, om icke de flestay åtminstone de öfvervägande i konstitutionel vigt. Sålunda hafva de. konservative oupphörligen motsatt sig Sstadgandet af den kontrasignerande ministerns ovilkorliga ansvarighet för alla de konungens beslut, dem hån genom sin underskrift förvandlåt till regeringens beslut, och sålunda deråt beredt en verkställighet, hvilken eljest skolat uteblifva; vidare hafva :de lika envist nekat konungens rådgifvares rättighet: och pligt att, i följd af sina embeten, inför representationen uppträda såsom försvarare af siha åtgärder; de hafva. motsatt sig inskränkandet af konungens rätt att mellan riksdagarne gifva lagförklaringar (ehuru denna inskränkning varit åf konungen sjelf proponerad) likasom inskränkandet af konungens befattning i statsrådet med :dö så: kallade besvärsmålen, : hvaraf en så stor del nu onödigtvis betungar konseljen, och hvarigenom dessa. både torde erhålla en mindre noggrann och: fullständig behandling och äfven; till föga fromma för rättssökande; uti tiden för afgörandet ; betydligt fördröjas m. mi dd: Och bvem var det-om icke de konservative, .som ) Förf. i Svenska Tidningen synes eljest hafva temligen liten insigt i våra grundlagar, då ban bland reformerna deri uteglömt säteriegarnes af bondeständet inträde: med 1848 ärs riksdag, men-deremot såsom en reform . upptagit kronohemmansäbogrs -(Cronones,. bönder) inrymmande i.nämnde ständ vid 1844 ärs riksdag. Förhällandet är nemligen, att kronohemmansäboer haft representationsrätt längt före 1809, och att dessa uttryckligen nämnas äfven i 1810 ärs riksdagsordning. Hvad som i detta hänseende beslöts 1844, var endast en! SE RR ra