Aftonbladet – 9 januari 1852, sida 1

ivalen, den eller den afundsmannen, vän eler fiende, känd eller okänd, eller ock alla. Och slutet blir, att hvar och en ätertager sina göromål, Uunderordnande sin moraliska känsla under sina familje-, handelsoch affärs-intressens egoistiska inverkan, — ja, i brist på annat, under den sjelfbelåtna öfvertygelsen om sin egen vishet. Man har hört en mängd räsonnemanger, som skulle kunna sammanfattas i den satsen: Om det duger åt andra — så duger det åt mig ocksåt Derhän kan revolutionernas missbruk slutligen bringa bekymmerslösheten;: Menniskan, trött vid det goda, söker ett bättre och finner det sämren, har den vise sagt. Jag har hört republikaner längta efter Henrik V, liksom om det i sjelfva verket icke mera för dem vore fråga om att rädda den genom ett halft sekels strider tillkämpade eröfring: den konstitutionella styrelsen! Det vissa är, att hos det: ojemförligt större antalet egoismen går före den politiska passionen, och att, om det också finnas de, hos hvilka den sednare ännu har ett ord med i laget, så finnes det ännu flera, hos hvilka patriotisraen, partiåsigterna och sympathien för den eller den -vikit för det materiella intresset, Också äro gatorna fulla med folk, som visa resignerade, för att icke säga belåtna, ansigten, och de offentliga nöjena hafva återtagit samma liflighet som under sista dagarne af November. Man har icke upphört att besöka teatrarne sedan den dag, då den Elyseiska bomben slog ned i landet, och öfverallt räder samma trängsel. Hvad angår handelsslassen, så äflas den7så flitigt att få andra stt tro, det saken har ingentiwg att betyda; utt de sluta med att sjelfve tro derpå, och ivärom dagen var en af de förnämsta annonsyyråerna belägrad af köpmän och fabrikanter, som alla yrkade att få sina annonser publi