Aftonbladet – 7 januari 1852, sida 1

ssen visa de varmt deltagande och befordra lem genom detta deltagande. Så ha de.omattat handelsfrihetens sak — och i kristallpalatsets exposition — först påtänkt af prirs Albert och på det kraftigaste befordrad af lrottningen — gifvit ett lysande bevis derpå. Drottningens sympatier äro hjertatsså väl som tankens. När den ädle statsmannen, hanlelsfrihetens store verkställare, Robert Peel dog, stängde sig drottningen inne, i flera dasar och begrät honom, som om hon förlorat en fader. Och hvarhelst ett varmt deltagande allmänna eller enskilta angelägenheter påkallas, der skänkes det varmt och i fullt mått af drottning Victoria och prins Albert. Hvad engelska folket begär af sina regenter, är icke förestyr utan — föresyn. Till dessa omdömen öfver drottning Victoria och prins Albert, som jag hörde öfverallt, och af alla partier i England, sölla sig en mängd anekdoter ur deras lif och gerningar, som tjena till bevis för det anförda. Detta allmänneliga intryck, allmänneliga in flytande af regenter, som egentligen ingenting kunna styra, — ty man känner det — Englands fegent är blott en nominell utförare af folkviljan, en hand som skrifver under hvad ministrarna lägga fram, i folkets namn — denna stora makt af en drotthing utan all politisk makt, kom mig att tänka: Är detta icke uppgången af den högsta konungamakten, den sanna, den andeliga mo närkien? — Idealet för allt sannt envälde! Och begynnelsen. af ett nytt, ett högsta välde i staten! Monark och folk stå icke mera till hvarandrä, :som i de tider då t. ex. Carl den nionde utfärdade förordningar med tillägg: den rätter eder och packer eder efter!a (Forts. följer).