Aftonbladet – 7 januari 1852, sida 1

3oken har gifvit dess författarinna m:rs E. 3askill, ett utmärkt rum bland Englands unga skriftställare. I den älskvärda fruns vackra, andtliga hem, och med intrycket af solljuset I hennes anlete, den glada klangen af hennes röst måste jag förundra mig öfver att denna gripande skildring af jordens nattlif var af henne. Men Gud skapade solen på det den må lysa i mörkret. Jag såg hans sol — innu mera stark, mera glödande i ett annat öga, i England, som uppdagat än mörkare djup i de arbetande Klassernas lif, och framljungat med snillets makt blixtrar ur de hopande molnen — en blick som öfver detta upprörda chaos låtit uppgå domens åskor och sin egen längtans sköna morgonrodnad. — Jag såg den i Charles Kingsleys öga — den unga andliga kämpen, författaren till Alton Locke och Jäst, romaner, som gjort och göra stort uppseende i England, och jemte Elisabeth Gaskills skildringar kraftigt bidragit att rikta den allmänna uppmärksamheten på arbetsklassernas lif och vilkor. Men böcker, skolor, modell-boningshus — alla bemödanden af snillet och menniskokärleken skulle ej förslå att grundligt hjelpa tillståndet och obeståndet här; ej alla broderligt utsträckta händer — så framt de ej möttes af en annan rörelse — skenbart obetydlig, men i verkligheten — allsmäktig — rörelsen inom arbetsklassernaj att — på kraftigt sätt — bjelpa sig sjelfva. Om denna rörelse skall-jag tala längre fram. 3 Tvenne samtalsämnen sysselsatte Manchester-boarne nästan uteslutande vid denna tidpuskt. Det vär frågan — en lifsfråga tör hela vd — om eh allmän fölkvopfostran. Man ei Manchesicr begynt, med kratt beh t ler kunna i stöes ohgt hvilka skeden ha saken. sö af I FER FIRE NERE bee