ANGLI ITIPIVER; JTPCRULURUSVELL RID YVERHIREIN MRI les brefven och påsarne under buskar och stenar i skogen ett stycke från ladan, Af de med posten hitsände blanketter till 1000 rdr b:kosedlar togös endast gra stycken, för att begagnas som omslag ; men största delen undangömdes bland buskarne, Härefter dogjorde Nätt för färden från ladan, hvaraf inmtades, att de färdats om nätterna och dolt sig i skogarne under dagarne. Från ladan ankommo de efter I å 2 timmars marsch till landsvägen vid Rängedahla kyrka, hvaraf kan slutas, att ifrågavarande Tada 18 er vara belägen uti Rängedahla socken af Ähs härad. Jon skiljdes på vägen åt Borås frän Nätt och Löf, hvilka fortsatte vägen till sina hemvist i Kinnarumma socker, der de inträftade på torpet Häfver Jen 18 på morgonen. Få detta torp, som bebos af orparen Hans Andersson, en för stöld flera gånger straftad person, sammanträffade Nätt och Löf med sine föräldrar, dervid Nätt gaf fadren 25 rdr, modrer 200 rdr och en sin syster Lisa, gift med arbetskaren Per Johansson, 25 rdr, och Löf förärade sin moler 110 rår, allt. rgs-sedlar, samt d:ssutom skänkte Nätts fadar ett silfverfickur, som Löf nu sade sig hafva stulit ur fickan på en dräng ä Ulricehamns marknad. Frän Häfven, der de hvilade öfver en dag, begåfvo de sig på vägen genom Marks härad hit till staden, derunder de: varit inne på flera ställen och sist på hemmanet Bråta i Landvetters socken, hvarest de uppehällit sig två dagar. Naätt tillhandlade sig. dervid af ägaren till Bräta en häst och kärra för 125 rdr och ett silfverfickur för 13 rdr, allt rgs. Sälunda utrustade anlände Nätt och Löf till Göthe borg kl. 7 f. m. den 22 d:s oeh körde in på handl. Hallins vid Torggatan belägna gärd, hvarefter de tillsammans begitvit sig ut i staden att handla ätskilliga varor, och derunder de blifvit anhällne och gripne. Nätt förklarade, att hans och Löfs afsigt varit att, sedan de verkställt sina uppköp här i staden, de ofördröjligen skulle ha rest till Norge för att der bosätta sig. 2:o Löf: att han är född 1828 på Orreleken i Kinnarumma socken af Marks härad; att fadren varit soldat och att Löf som barn arbetat på Rydboholms fabrik, derifrän han 1845 eller 46 blifvit skild, sedap har misstänkts och tilltalats för en ä fabriken besången stöld; från hvilket ätal han dock blifvit frikänd; att han 1847 blifvit straftad för stöld af en häst med 28 dagars vatten och bröd samt uppenbar kyrkoplikt, hvarefter han såsom försvarslös dömts till 2 års allmänt arbete ä Karlsborg; att han derifrån utkommen för undra gängen blifvit dömd till 3 ärs allmänt arbete ä Karlsborg, hvarifrån han sistl. Okt. rymt och derefter uppehällit sig inom Skaraborgs län, hvarest han bevistat åtskilliga marknader samt derä begätt stölder, Löf sade sig väl hafva sammanträffat med Nätt och Jon å Ulricehamns marknad den 5 Dec., men förnekade hårdnackadt att nägonsin med dem hafva aftalat om poströfveriet eller i detsamma varit delaktig. Uppmanad att dag från dag redogöra huru han paserat tiden från det han skiljde sig vid kamraterne i Ulricehamns marknad, hvilken han påstod sig lemnat edan marknadsdagen om qvällen, intill dess han äter ammanträffat med Nätt, uppdukade han en läng hitaria af ungelär denna lydelse, neml. att han frän Jlricehamn ifvit sig till marknaden i Skara den 0 Dec., I han dels i en handelsbod knep er länbok, innehällande 50 rdr bko och dels på Stora satan åt Boräsvägen tillgrep en annan plänbok med nneliggande nägot öfver 50 rdr rgds och att bäda lessa stölder skedde ur fickor på för honom okände versoner; att han tvenne dygn uppehållitsig på Skara narknad, derifrån han begifvit sig på väg till Boås, hvarest han inträffade den 15 Dec. 1 Boräs upoehöll han sig blott nägra timmar och fortsatte derfter marschen till hemorten Kinnarumma; vistades ler på torpet Fogeräs hos en skomakare vid namb Lars ett par dagar, och sedan han derifrån ätervändt på vägen till Borås, sammanträffade han med Nätt i srannskapet. af staden, hvarefter bäda följts ät till orpet Häfven. Härefter öfverensstämmer Löfs berättelse med hvad Nätt om deras gemensamma hitresa och de derunder timade händelser omtalat. Rörande häktningen afgaf poliskonst. Qvist följande berättelse: den 22 Dec. kl. 10 f. m. fick han if en annan poliskonstapel höra att tvenne som bönder klädde manspersoner varit inne uti handl. Magnusons salubod och der gjort ätskilliga varuuppköp, samt vid liqviden dels visat sig innehafva större penningesummor värdslöst instuckna i fickorna å deras rockar och dels på golfvet tappat en sedel ä 50 rdr bko, som en af dem vid upptagandet sammanvecklat och stoppat ned i byxfickan. Allt detta hade hos säväl Magnusson som lackfabrikör Öberg, hvilken jemte nägra andra personer varit inne i boden, väckt misstankar -Å dem, att icke ärligt ätkommit penningarne, i följd hvaraf Öberg anmmält förhållandet för poliskommisar. Wiekstrand. Qvist beslöt på grund af dessa uppgifter att spana efter ifrågavarande personer, och begaf sig i sådan afsigt från sin station till poliskammaren, hvarunder han, kommen på Tyska bryggan mötte 2:ne bönder, hvilkas klädedrägt och utseende inträffade med den beskrifning han derom fått ä de personer; som varit inne i Magnussons bod. Sedan han, låtit dem passera förbi, vände han äter och följde dem på något afständ, men då de sägo sig förföljde hade de påskyndat sin gång. Konine midt för jernhandlanden Thulins bod, gjorde en af dem min af att gå dit in, men :afstod derifrån. och fortsatte sin gäng tills de kommit till hörnet af Apotheksoch Kyrkogatorne, der de veko af och togo vägen uppåt sistnämnde gata. Undertiden Hade Qvist träffat polisk. Svenson och tillsagt honom att åtfölja sig, hvarefter de springande förföljt dem. Framkomne till lilla Kyrkogatan syntes icke bönderne vidare till, hvarför Qvist gick in i portgången till assessor Brags hus, hvarest han på gården mötte en qvinsperson, af hvilken han på. fråga fick besked att 2:ne karlar gätt upp för trapporna i andra våningen. Qvist följde genast anvisningen och träffade en af dem i andra våningens förstuga, stående vid en vattentunna, på hvars lock läg en blypiska och ett knyte, hvilka saker Qvist vid första anträftandet sett en af dem innehafva. Upprmanad af Qvist att göra reda för hvart kamraten tagit vägen, upplyste han, att denne gätt uppför trappan till vinden. Sedan Qvist.tillkallat konstapeln Svensson sprang han uppför vindstrappan, der han fick sigte på den andre kanaljen, stående med ansigtet vändt mot en jerndörr i afsigt att dölja sig ; men Qvist lät icke lura sig, utan befallte honom genast komma fram, hvilket han likväl icke efterkom hvarför Qvist fattade tag uti och drog honom ned till 2:dra väningens förstuga, der bofven satte sig till motvärn, men afväpnades genast med ett väl riktadt slag af batongen. Derefter fördes sällskapet till Ppolisfinkan sedan de likväl utanför assessor Brags hus blifvit undersökte och fräntagne hvar sin knif, som de haft på sig. Emellertid hade kommisar. Wickstrand tillkommit och begifvit sig upp i Brags hus. hvarest han päträffat dels ett knyte med diverse köpmansvaror och dels en hop penningar, hvarmed han kommit efter till poliskammaren. Sedan Qvist aflemnat fängarne begaf han sig på Wickstrands befallning tilllbaka till Brags hus att ytferligare anställa undersökning, och påträffade dervid en större summa penningar inknutne uti ett kläde och löst liggande bakom den vattentuina der en afbofvarne stätt, hvilken nu upplystes ha varit Löf; utom dessa penningar låg en 100 rdr b:kosedel lös straxt innanför erndörren till vinden, der Nätt sökte dölja sig. Kommisar. Wickstrands berättelse, i afseende äbofvarnes för honom aflagda bekännelse om delaktigheten poströfveriet, lydde sälunda, att han i närvaro af öfverkonstapel Otterman och konstaplarne Berg och Jönsson, förhört hvar för sig af dem och att de der: vid afgifvit en med hvarandra fullt öfyerensstämmände berättelse om förloppet vid poströfveriet, samt att dessa berättelser utan nägon skiljaktighet vore lika med den Nätt inför polis kammaren nu afgifvit. ÖfverkonstapelOttermans och konstapel Beras berättelser härom, lika med Wickstrands utsago. Tammisar. Flvgare förekallades härefter och afta