i. nationalförsamlingen säsom gemene Rp tare i fängelse, anbefalla de mest våldsamma k a pp emot förmö Ai boulevarderna och såsom snapphaneri behandla jc hvarje slags motstånd i provinserna. Folket har likväl blifvit så fullkomligt narradt, att det tror denna våldsamma usurpation. icke hafva något annat syftemål än att försvåra det emot de rödes, som öfverallt göra en ömklig figur och ingenstädes gjort något allvarsamt motstånd. Så fullständigt är folket bedraget, att det är benäget att utan knot fördraga usurpatorns oerhörda våldsamheter; det har till och med låt:t inbilla sig, att de anseddaste män af de moderata arresterades med deras eget goda minne, emedan de önskade att underlätta Bonapartes mesyrer. Man är allmänt öfvertygad, att Bonaparte skall erhålla en mycket stor majoritet — så mycket större som, i den isolering belägringstillståndet och tryckfrihetens undertryckande förorsaka, folket i departementerna icke har den ringaste id6 om den sanna karakteren af tilldragelserna i Paris. Dessa äro vida mindre kända 5 mil från Paris än i London. Himmelen vet dessutom huru rösterna skola upptagas och omröstningen ledas. Presidenten har försäkrat sig om sådana medel att inverka på dessa operationer och hela håns uppförande dessa tvenne sista åren, har varit en sådan väfnad af gemen list och skälmstycken, att man är fullt berättigad att hysa stora tvifvel beträffande sanningen af de resultater, som komma att offentliggöras. Vi kunna på förhand vara nästan förvissade orm att det spelas ett falskt spel; och, sanningen; att tala, är det, sedan han vågat sig så långt som han giort, knappast möjligt för honom att blottställa sig för chancerna af: ett Oförfalskadt val. Han måste så taga sina måttl? och steg, att han alltid är den starkaste och)8 måste oaflåtligen sträfva efter ernåendet afj diktaturen. Det skulle knappt vara möjligtj för honom att bilda en styrelse med en skuggaj af frihet, och följaktligen synes det säkert latt t i den nya upplagan afkejsardömets konstitu-? tion, som han nu kompilerar, tryckfriheteniP kommer att behålla sina fjettrar och talarestolen dömas till tystnad. Ej eller kan mank inse huru han skall kunna förena sin diktaturJ med fredens upprätthållande; ty förblir Frank-j5 rike i fred med utlandet, är det omöjligt att! det länge tåligt skall fördraga eltsådant slafveri. i : medborgares hus 0 ox br OS PR år Krk Då I Kr NN eg 8 b (Från en annan korrespondent.) Den 23 Dec. Det är sannolikt, att majoriteten till Louis Bonapartes fördel skall blifva större än som förmodas, äfven af hans vänner och honom sjelf. Om man likväl tager i betraktande det machineri, som verkat vid valet, väcker detta resultat ingen förvåning.! Militärmakten har, på den gifna impulsen af; en despotisk vilja, röjt vägen ren; det falska baneret af allmänna rösträtten utvecklas en-:? dast för syns skul!, och friheten varförtram5 pad. Välsignelsen af en liberal konstitution, t förmånerna af en fri yttrande rätt, fördelarne ? af en rättvis och upplyst styrelse, ansvarig 4 å en gång för verlden och sin egen rätts1 känsla, hafva för en ång tid, såsom är att I befara, blifvit franska nationen beröfvade. Det förtryckta folket, berusadt af en egen enthusiasm, har kastat sig under sin nya afguds T vagnsbjul. Louis Bonaparte är dess Juggernaut och hans gudoms sinnebilder äro kanoN ner och svärd. Till honom ropa de: Fräls I oss, fräls oss från socialisterna -och de röde!, k Hans svar är skrifveti blod. Hus stormades, medborgare slagtades, pressens tunga utskars Y af censorens kmf, hvarje frihet i tanke, tal d och handling undertrycktes och diktatorn sade: Jag har räddat Frankrike — må det vara tacksamt och utan knot underkasta sig min vilja.n k Det förmodas, att Louis Bonaparte skall erhål:a 9,a:delar af alla rösterna. Kan vid ett sådant resultato, fråga hans anhängare, a något tvifvel råda beträffande landets allq männa tänkesätt?. A--andrasidan förklara anhängarne af ordningen till: hvad pris som t helst, att L. Bonaparte icke var ett val, utan j en nödvändighet. Nöden har ingen lage borde tjena honom till valspråk, emedan han q icke respekterat någon lag i fullföljandet af siha syften. För närvarande har den nya dikg tatorn sitt stöd i armåens tillgifvenhet, bourf, rad feghet, embetsmännens snikenhet, Pp je få tidningarnes servilism och romerska kyrkans -äteruppväckta ärelystnad. Denna sistg nämndas ifver, underblåst af nyfödda förhoppn ningar, glimmar och ag lik. brinnande kol. Men huru länge kan han lita på dessa tj stöd? Så länge han betalar pulitären kan han r räkna på densamma, men icke längre. När k hans kassa är tom, måste han visa. vägen till f rof och byte, gränsorna måste öfverskridas, ); ära och seger måste bli hans lösen, och pend gar; dekorationer och befordringar hans me-g del. Bourgeoisien, synnerligast i Paris, är icke att räkna på en enda timme. Dessmed-!e lemmar. äro lika lågtänkta som. rädda. Tag f; bort ur deras sinnen den omedelbara fruktan q för fängelse och död, och deras tungor komma q åter i rörelse. De skoa skrika efter sina tidf; ningar, hvilka utgöra ett lika stort behof för F dem, som deras middag. Det tillstånd af g ytterligt . mörker, hvaride hållas -för närva-!g rande, är förfärligt plågsamt. för dem, ochr endast -fruktan för obekanta följder afhåller; dem från klagan. Dessutom hafva de, un-I der de sednaste tilldragelserna, sårats i sina!. närmaste och dyraste förbindelser. De hafva!g förlorat vänner och anhöriga genom svär-! det, och de sakna andra, som försmäkta i ge fängelserna eller äro förvista till. Cayenne.g Ehuru lågtänkta och rädda, äro de icke dessmindre hämnågiriga. De hvarken för-!g låta eller glörhma; och det är näppeligen att q undra öfver att bland denna mycket inflytel-, serika klass finnas några af de nuvarande maktinnehafvarnes bittraste och dödligaste fi-:) ender -— fiender, som endast förstummats afi4 fruktan och visa sig passiva och undergifnal4; -omständigheternas makt, men som icke desto mindre afbida : sin tid. Det är knappast nö-, digt nämna att embetsmännen förblifva fästa-; 8 : ti k : b Nn 8 ik r h d