aldrig. Festön friherre dOhsson omfattade de ab-M gtrakta vetenskaperna, var han likväl så litet främmande för den verklighet, som lefde om-d kring honom, och den verksamhet staten gif-rö :vit honom, att han säkert var en bland de utmärktaste diplomater icke blott Sverige, utan :?! Europa egde. Diplomatiens nestor i Berlin,M åtnjöt han ett sådant anseende, att sändebud äfven från--de största och mest betydande!n makter i vigtigare frågor sökte hans visa råd, h och .mer än en gång Hafa betydande politiska angelägenheter blifvit ordnade efter den plån,je! som-den svenske diplomaten med sin nästan 3 bviskande stämma utstakade, Det är en egenhet för sådane män att akta verkligheten mycket och skenet för intet. Medan friherre dOhsson uppehöll det svenska namnets heder och P glans: afböjde han med ett småleende de ut2 märkelsetecken, hvarmed man från flera hålld ville öfverhopa honom. Han bar den Nordstjemeordens kraschan konung Carl Johan gifvit honom, men alla försök att pryda honom; 2! med utländska ordnar misslyckades, ända tillj dess han för två år sedan nödgades emottaga utmärkelser från konungarne i Preussen ochl! Danmark. . s) Hans depescher hafva det anseende, att flerajb blifvit inryckta i Martens diplomatiska vademecum, och likväl finnas .der :depescher, som gå under annat namn, men innehålla hanslk, tankar. ; ni Under sitt vistande i Holland hade friherrea! dOhsson geriom den der rådande fuktiga luft 4 ådragit sig ett rheumatiskt lidande, som blefj3 kroniskt och förorsakade honom outsägligar smärtor. Han bar dessa plågor med ett lugn, få -som påminner om antikens stoiska filosofer. jti Ofta kunde man höra honom : skämta medan j hans nervsystem rycktes af lidanden, som skulle ) frampressat ångestrop från de flesta menniskor, och när han stundom med sin bjertliga och ler fryntliga min gick till bords med några lands-1f män eller andra vänner, kunde ingen se —Joec hvad en eller två visste — att han en halftimma förut legat tillintetgjord af plågor, dem ingen penna mäktar skildra. Men han var sådan! att han gaf glädjen åt sina medmenniskor ochsk behöll smärtan åt sig sjelf. ka Man kunde vänta att bortgången af en så-st dan man skulle betraktas såsom en ovanligt stor förlust. Så har äfven skett, Allt hvad!z Berlin eger utmärkt inom statens. och. veten-l. skapens sfer har skyndat att för frih; io klngna de i sorg efterlemnade maka frambära sin klaganso öfver den ädles bortgång. På det att hansjl fosterland icke må förblifva stumt vid--dennavs allmänna sorg i ett främmande land öfver en svensk man, hafva vi trott :oss böra egnale denna gärd af aktning åt den hädangångne,loc och efter denna korta. öfverblick på friherrep: dOhssons värde som embetsman, menniskajn: ceh vetenskapsman, gå vi att meddela några uppgifter om hans lefnadsöden: D Friherre dOhsson som var född den 26 Nov. 1779, sl härstammade från en armenisk slägt. Hans faderisi Tgnativs Muradgea var först Drogman vid:syenska befc skickningen i Constantinopel och blef är , 1798 mini k ster. plenipotentiaire, i hvilken sednare egenskap hanli gjorde Sverge stora tjenster. Modren hette Eva Coulely. Ik I Paris fick den uppge dOhsson sin första undervis-ti ning isen: pensionsaustalt, der han grarstannade till uj 1795, dä hans fader för de tilltagande : oroligheterna fr lemnade denna hufvudstad och reste till Wien, derlir han ett halft år stannade i Teresianska kädetiakade-b mien. År 1793 ätervätde han fill Constantisopel och så är 1798 anträdde ban resan till Sverge. Sedan han pl tillbragt en termin i-Upsalå och der undergätt kans-iä liexamen, som enligt särskild tillätelse fick ske pålti franska språket, blef han den 1 Mars 1799 anställd såsom e. o. kanslist vid utrikes expeditionen. tr Med sin fader, som någon tid uppehållit sig i Stock-d holm, reste den unge dOhsson 1801 till Paris. Däjd han i Coönståntinopel lärt sig orientaliska språken, an ti vändehan sina lediga ständer i Paris till att i na-ra tionalbibliothekets fika -manuskriptsamling söka mask terialier. till en historia om: Mongolernas eröfringarut och herravälde från Tehioguiz-Khans uppkomst ända till Timur. År 1803 ätervände han: till Stockholmor och blef 1805 utnämnd till legationssekreterare i Ma-få drid. Följande äret äterkallades beskickningen, se-L.. dan spanska regeringen på Napoleons begäran till-lvi slutit sina hamnar för svenska fartyg. Ar 1807 blef han utsedd att såsom legationssekreterare ätfölja ep-vöygen v. Brinckman tillPreussen: Beskickningen reste till Memel, .der preussiska hofvet efter slaget vid Friedland uppeböll sig till. dess det. i början af följande äret flyttade till Königsberg, men det dröjdel ej länge förr än svenskå legationen på franska regetil ringens begäran, mäste lemma detta residens. Den återkom i Maj till Carlskrona. ; I slutet af är 1808 ätföljde dOhsson envojen Adti lerberg, som Gustaf IV Adolf ackrediterat säsom minister hos insurrektionella regeringen i Spanien; men fe efter svenska regementsförändringen återkallades en voygn Adlerberg och beskickningen ätervände till Sverigg. ; ef 1810 utnåmndes dOhsson till legationssekretedj rare i Paris, der han befann sig då fursten af Ponte Corvo utkorades till Kronprins. Ar 1811 blef han charg6 daffaires, i hvilken egenskap han qvarstannade i Paris till början af 1813, då han i följd af brytningen med-Frankrike fick befallning att begära sina pass. Återkommen till Stockholm skickades. han i Maj s. ä. till Mecklenburg, der han den 13 Juni med Sehwerinska regeringen äfslöt en konvention om svenska truppernas underhäll. När kronprinsen framryckte i Tyskland, reste han till Berlin och begaf sigom vären till högqvarteret i Lättich samt blet prinsen följaktig till Paris kort efter de-allierades intåg. Då kronprinsen anträdde hemresan till Sverige, förordnades dOhsson att säsom kabinettssekreterare ätfölja H. EK. Högbet. Samma funktion förrättade han under norska kampagnen. Från högqvarteret i Fredrikstad beledsagade ham general Sköldebrand tilllo Moss och skickades af kronprinsen till konungen i Ud-x devalla med de afslutade konventionerna, då han atlk konungen utnämndes och dubbades till riddare af Nordstjerneorden:., Vid slutet af 1814 ätervände havjts till Stockholm. År 1816 den 6 Oktober utnämndesej han till envoyå extr. och plenipotentiaire vid Neder-ti ländska hofvet. ; Under sitt vistande i Stockholm hade dOhsson an-I:i vändtsina lediga stunder till studerande af kemilb och mineralogi under professor Berzelii ledning, ilsa hvars laboratorium -han analyserade flere stenarter.u Beskrifningen om dessa försök lemnades till kong!.n vetenskapsakademien, hvaruti han är 1817 inträdde. Innan han begaf sig till sin nya post i Haag, up-:ä pehöll han sig någon tid i Paris, der han gjorde an-nc stalter för fortsättningen af hans faders berömda ara! bete: Tableau gångral de Fempire othomån, hvaraf ox tredje bandet, som kompletterade verket, utkom 1820. Efter EK. Carl XIII:s frånfälle, erhöll han uppdrag at! if hos franska hofset anmäla Carl Johans. anträde tilÅsö regeringen. År 1822 beledsagade dOhsson nuvarand: re konungen på hans resa i Nederländerna och före-Åai trädde hans besök i Minchen, År 1823 kommendö-et af Nordstjerneorden. SS ä hemreste Ad Ohsson pi di