Aftonbladet – 5 januari 1852, sida 1

DILIGENGCE TiL GÖTHEBORG och HELSINGBORG slafgår Onsdagar och Söndagar, kl. 9 förmidd., från Dili I zencs-komerat I huset Af ö vid Clara Södra Kyrkogata. 5) Paketer befraktas äfven utom Diligence-linien till Wenersborg, Uddevalla och Kongelf samt till Norge, Diligenoen ankommer till Götheborg Thorsdagar och Sönl dagar, till Helsingborg Tisdagar, ech: till Stockholm MånI dagar och Thorsdagar. STOCKHOLM, den 5 Januari. ; N , Man skulle ej midt i nittonde ärhundraejdet vänta sig att armdernas makt beherrskade ristörgta delen af den europeiska kontinenten, Joch likväl är det så. Från. Asiens gränsor ; till Pyreneerna är det sabeln, bajonetten och sj kanonen som intagit den plats, hvilken i väl ijordnade samhällen tillkommer lagarne, instiTtutionerne och allmänna opinionen. I Ryss-land är militärväldet tills vidare så -öfverensI stämmande med alla ursprungliga förhållan;Jden, att man der i landet ej så snart kan ij vänta något annat; och i de af Ryssland med f vg mekt underkufvade länder, måste detta välde ännu ifrigare uppehållas. Men att hela I Tyskland, alla österrikiska länder utom Tyskland, hela Italien med undantag af konungariket Sardinien och nu slutligen äfven Frankrike styras efter den nyare tidens kanoniska rätt, d. v. s. med kulor och krut, är så nedslående för hvar och en som hyser ringaste deltagande för civilisationens framsteg, att man skulle misströsta om Europas framtid, Jom man ej egde grundade förhoppningar, att detta beklagliga tillstånd snart måste lemna Jrum för en bättre sakernas ordning. ) Absolutismen har nemligen segrat genom Jarmeerna och fortsätter äfven genom dem att Iskörda segrens frukter, men kan det oaktadt licke uppträda under sin egen fana. Det är Jnemligen i ordningens, i lagarnes och, såsom nu sednast i Frankrike, till och med i friheJtens namn som. den numera usurperar lagens jan. Det är ej mer under åberopande af ÅS mmdamliga vitta bsoluti t fa aedamliga :y sam absolutismen senas Hört armeerna i striden emot friheten, ocn act är först sedan man besegrat och bundit den, som man vågar mera öppet föra det rätta språket. Man fruktar opinionens makt och man smeker den, äfven då allt åsyftar att tillintetgöra densamma, Lagarne bekräftas med heliga leder, som sedermera brytas för att; såsom det föregifves, försvara samhällsordningen. Se i detta fall på händelserna i Tyskland. Betrakta Louis Napoleons förrädiska manifester och dekreter, hvari han öfverallt låter påskiJna, att han är franska folkfrihetens sannskyldige räddare; hvari han föregifver, att han icke vill något annat än skydda friheten mot de monarkiska ränkmakarne, ehuru han med dessa föregifvanden icke åsyftar något annat, än att åt sig sjelf uppresa en thron på den franska fribetens graf, Det är just i det förhållandet, att absolutismen i våra dagar nästan öfverallt, med undantag af Ryssland, måste låna sina rinciper frår ihetens lagbok, som vi finna den starkaste anledningen att hoppas, det absolutisI mens tid snart är förbi. Visserligen förfalskas de lånta grundsatserna om lag och rätt Jocr frihet till den grad, att de blifva oigenkämeliga; men man är likväl nödsakad att bilehålla deras namn. Då man upphäfver yttranderätten, då man förklarar den ena provinsen efter den andra bdögringstillstånd, då man med maktspråk Itilintetgör grundlagarne och med bajonetter Ibrtjagar dem som folket satt till dessa laJers närmaste beskyddare; så säger man, att alt detta sker för att skydda den lagliga ordnhgen mot anarkien, och det är emot denna tdnare som soldaterne beordras att framrycja, Men huru länge tror man. att dessa mahane skola lyckas? Och huru går det, när nan engång kommit underfund med deras ätta sammanhang? Friheten fordrar ju i främsta rummet lag peh rätt för alla: lagens herravälde öfver nenskligt godtycke och öfvervåld; det rättas eger öfver tygel:ösa passioner och egenmäkigt förtryck. — Absolutismen är deremot det nskilda godtycket satt till herre öfver lag )eh rätt. Huru kan då absolutismen komJAendera armeerna emot friheten just under Ilen förevändning, att lag och rätt skola uppehållag? i I en batalj kan det hända, att man skjuter På sitt eget folk, då man tror sig skjuta på fienden, och ett dylikt misstag synes inträffa Med den militärstyrka, som tror sig skydda agen, då vapnen användas till förmån för abSolutismen emot dem som försvara lag och rätt, När krutröken har skingrats och man Ser att skotten träffat icke fiender utan egna andsmän, torde man också inse sin villfarelse och begråta sin vapenbragd. Detta är hvad som förestår på flera ställen. Armeerna i Frankrike och Tyskland äro icke några pretorianer; de skola alltmer komma att inna sig såsom landets ogna barn och vakna för medborgerliga intressen, och det skall på detta sätt småningom blifva omöjligt att un-) er förevändning af ordningens upprätthållane längre bruka dem till den borgerliga ordbingens förtryckande. Att detta någonsin!. unnat ske, ligger i dessa :folkrörelsers egenl natur. Hvarje revolution slår öfver målet. j Då de franska socialisterne uppreste sig emot republiken måste Frankrikes armå försvara la-! Sarne emot egna landsmän och nedskjuta dem till tusental, En armå som vunnit en dylikl, Sorglig seger, och som fortfarande ser den bestående ordningen från alla håll hotas afj KONspiratörer, kan lätt misstaga sig på vänl, och fiende, Men om den efteråt finner, att! et just är den oförskämdaste konspiratören, om för tillfället styrt vapnens riktning, kan! nan med sannolikhet förutse, att armåen ej. änge låter bruka sig af en sådan konspiratör. Detta är också hvad man har att vänta i Frankrike, . a is