Aftonbladet – 3 januari 1852, sida 1

kring .3å 400 arbetare, .qvinnor och män, stodo emellan de ryckande machinerna, vaktande och vårdande; , Middagsklockan ringde, och nu skulle hela arbetspersonalen ut ur sålen och till deras middagsqvarter — merendels i deras boningshem i, grannskapet af fabriken. Jag ställde mig jemte min ledsagare på gården utanför porten till -salen, som var -på nedra botten, för att se arbetsfolketkomma ut. Alldeles ; som man ser bin komma vx en kupa ut på. flustret, två, tre å fyrar sender, liksom: studsa ett ögonblick vid den fria luften och ljusets inverkan, och sedan halft yrvakna störta ut i rymden hvar åt sitt håll; så var det här. Så kommo de, männer och qvinnor, ynglingar och flickor. De flesta voro väl klädda, sågo friska och modiga-ut. Men hos många var. uttrycket rått, väsendet vårdslöst och bar spår af en förvildad mensklighet. Såsom arbetet är organiseradt i fabrikerna i Manchester. kan det svårligen vara annorlunda dermed. Husbonden vet icke af arbetsfolket. Han lejer spinnarena, Och hvar spinnare. är husbonde i en sal och lejer folket, som han vill använda att arbeta der. Han är salens autokrat och ej sällan en hård och omoralisk sådan. Arbetsfolket bori sina hem, skilda från allt förhållande till fabriksherren utom det rent materiella. På landet är det annorlunda. I fabrikerna på landet kan husbonden vara, och är äfven ofta, en faderlig vän och värdare för sitt folk. Och. der han det är, blir det vanligen fullt erkändt. Man visste, äfven i Manchester, sanska väl -reda på fabrikanternas karakter som husbönder. Man nämnde med bestämdhet den goda, den vårdslösa, den elaka husbonden. Jag besökte fabriker under dessa olika herrar, men hade mera intryck af oliketen i herrarnes personlighet, än af arbetsfolsets utseende och vilkor, A