Aftonbladet – 3 januari 1852, sida 1

handlingen af dessa små för enskildes vinningslystnad. Inga barn under 10 års. ålder fingo nu användas vid machinerna, och äfven de, söm här användas, måste hatva halfva dagen till skolgång. Hvarje större faktori hade nu varligen sin skola, och lönade en skollärare för. barnen. -. Gossarne, som jäg såg i arbetssalarne, -sågo friska och muntra ut. Tyenne tankar trängde sig: på mig här: huru farligt det är, äfven inom ett samhälle af shög kultur, att gifva menniskor oinskränkt rättighet öfver menniskor, och huru lätt ett fritt folk, med en mäktig, allmän anda och vandt vid sjelfstyrelse, kan befria sig sjelft ur förnedrande förhållanden. Mycket har denna anda redan gjort i England, men mer har den att göra. På ett. af de stora, mörka fabrikshusen i Manchester läste jag, skrifvet i jernbokstäfver: The great Beehive (den stora bikupan) — i ganning jett godt namn för dessa ofantliga kupor för mensklig arbetsflit, och der man stundom glömt och ännu glömmer att menniskan är mera än ett arbetsbi, som lefver för att fylla ett rum i kupan och sedan dö. Jag besökte några af dessa stora bikupor. I en af dem, som använde 1200 arbetare, såg jag i långa salar. öfver 300 qvinnor sitta i rader, hasklange bomullsgarn, Rummen voro snygga och städade, qvinnorna äfvenså. Det såg ej otrefligt at; men den ansträngda uppmärksamhet, med vilken dessa qvinnor arbetade, syntes mig; plågsam. De gåfvo sig ej tid att se upp) än, sta. mindre att vända hufvudet att tala. if syntes hänga: vid bomullstrådarne. I en annan af dessa störa bikupor gaf en stor, lång sal, med .600 ryckverks-väfstolar ti, -en underlig syn. Hur detryckte och fäkade och slamrade och rörde sig mellan tak och golf; som galvaniserade lemmar af något orimligt och oerhördt tusenarmadt odjur. Qm